Elin

Torsdagen var en väldigt härlig dag. Vi gick upp tidigt, för safarituren började kl 7. Vi gick tillsammans med 2 holländska tjejer, en rysk kille, och två killar från staden Tema här i Ghana. Det blev en ganska lång promenad i parken. Vi såg lite olika djur, antiloper, apor och en massa fåglar, utan att egentligen leta efter dom. Men mest av allt ville vi se elefanter. Så efter nån timmes promenad, så övergick det till att bli typ elefantletarpromenad ;) Vi lyckades hitta nå elefantspår vid en bäck, där dom hade varit och badat. Och enligt guiden som var med oss, så brukar dom alltid äta efter dom badat. Så vi vandrade vidare och mycket riktigt. Inne i skogen bland en massa träd hittar vi en bunt med elefanter. Tyvärr kunde vi inte se dom så bra när dom var där inne, så vi fick snällt sitta och vänta på att dom skulle äta klart och komma ut från bushen. När dom väl kom fram så var det väldigt häftigt. Vi satt minst 30 minuter och bara tittade på när dom promenerade omkring och käkade. Och vi satt bara kanske 20 meter ifrån dom. Riktigt häftigt faktiskt. Elefanter är verkligen GIGANTISKA!! Sen fick de nog och promenerade iväg. Då bestämde vi oss också för att börja promenera tillbaka till hotellet. Tre timmars safaripromenad i afrikas hetta - utan frukost! Så jag kan säga att den lilla frukost som erbjöds var extremt efterlängtad.

Efter promenaden var vi så slutkörda att vi bara hängde vid poolen resten av dagen. Sola och bada. Inte fy skam. Vi hade eventuellt tänkt åka på bilsafari, men när klockan blev dags för avfärd så kände vi att vi inte orkade. Det var så svalt och skönt att bara ligga och guppa runt i poolen. På kvällen gjorde vi inte heller speciellt mycket, vi käkade middag med våra nya vänner från Holland och Ryssland. Även Ghana-killarna kom till bordet såsmåningom. Supertrevligt gäng! Sen blev allting lite dramatiskt när nå apor kom till grannbordet och snodde deras läsk. Så jag var rädd för aporna resten av kvällen. De gör ALLT för att få tag på mat. Så det kändes lite farligt. Det blev en tidig kväll, eftersom att bussen tillbaka till Tamale SKULLE gå 04.00, så det var upp före fan som vanligt. Ingen sovmorgonssemester detta minsann!

Här kommer några av alla miljoner bilder vi tog, så inge mera tjat om bilder, tack. Tjat = ingen blogg + inga bilder.


Utsikten från hotellet


Dangerous monkeys!!



Säker och fin bro..


Kanu påväg över bron. Ingen plurrade! :)


Tittut lilla elefant!


Totalt såg vi fyra stycken!

Tidigt som FAN klev Kanu upp och åkte in till stan, i jakt på bussbiljetter till Mole national park. Dom öppnar biljettförsäljningen kl 6 på morgonen, och om du vill vara säker på att få en sittplats på bussen så är det bäst att du är där SENAST kl 6 och köper din biljett. Så duktig som han är så pallrade han sig iväg. Jag erbjöd mig att följa, flera gånger, men han tyckte att jag skulle få sova vidare. Han motiverade det med att "jag vet att du blir så gnällig och jobbig om du inte fått sova ordentligt". Hehe.

När han kom tillbaka så beordrade jag honom att komma och sova igen, men det gick inte så bra. En stund la han sig och vilade, men magen kurrade för mycket, så vi bestämde att det var lika bra att gå upp å käka frukost. Klockan var ju ändå nästan halv 8!

Resten av förmiddagen så grejade vi bara på med våran packning och lite städning och sånt praktiskt. När klockan närmade sig 13 så tog vi alla våra miljoner väskor (vi ska bara va borta 2,5 dar, men man kan tro att det är 2,5 veckor), knallade upp till vägen och haffade en taxi in till stan. Dom hade sagt på morgonen att vi skulle vara på stationen senast 13.30, och att bussen skulle gå 15.00. Förstår inte varför man ska vara där i så extremt god tid, men lydiga som vi är så var vi där EXAKT när klockan slog 13.30. Men då fick vi ju sitta och stekas i solen i över en timme innan bussen ens kom till stationen. Efter många om och men, mycket packningsproblem, platstjorv och annat roligt så åkte vi iallafall. förvånansvärt nog bara 5 minuter över 3..! Imponerande! Vägarna i Ghana är inte dom bästa. Smala, knappt asfalterade, och GIGANTISKA gropar typ överallt i vägarna. Detta är alltså en motorväg som går mellan 2 av Ghanas största städer. Nå, vi kunde ju ha passat på att njuta, för vägen och förutsättningarna blev ju inte direkt bättre..

När vi åkt nån timme på motorvägen, så svängde vi av på en mindre väg, som endast bestod av sand. Och alla vet väl hur hållbara sandvägar är. Och hur hela och fina dom är efter en regnperiod. Det hoppade och skuttade och skakade ordentligt, men äh, det var väl inte så farligt. Tur bara att man gått på toa ordentligt innan.. Nå, vi fortsätter att åka, och det börjar skymma.. Det blir mörkare och mörkare, och vägen blir sämre och sämre. Tillslut är det nästan bäcksvart ute, och det känns som att det är något som är fel... Ah, juste. Bussen har inga lampor. Inget lyse. Varken hel, halv eller extraljus. Nada! De enda lamporna som fungerar är dom som är INNE i bussen, OCH blinkersen. Så våran superdupermegasmarta busdriver kör alltså på en smal, gropig sandväg i totalt mörker med en skruttbuss fullpackad i folk, och de enda lamporna han har är varningsblinkersen. HUR JÄVLA IDIOTISK FÅR MAN VARA?! Hört talas om att kolla att allt fungerar innan man lämnar stationen? Hört talas om att stanna så fort man märker felet och ringa på hjälp? Hört talas om att vända om? Hört talas om att ringa efter en annan buss? Vad som helst hade han kunnat göra, för att inte riskera över 50 människors liv, men nej. Han fortsätter köra. Efter en stund kommer 2 passaagerare fram med ficklampor som dom kan lysa med på vägen. FICKLAMPOR!!! Inte för att det hjälper sååå mycket, men chauffören ser iallafall någon meter fram, istället för att inte se alls. Han kör på i mörkret i jag vet inte hur länge, känns iallafall som en evighet när man sitter livrädd och håller fast sig hårt i sätet (som förövrigt saknar säkerhetsbälte), och ber för sitt liv, typ. Tillslut kommer det en bil bakom oss, som tillhör nationalparken. Så vi stannar och pratar med dom, och ber dom köra bakom oss med helljuset på, så att det lyser upp vägen. Funkade faktiskt väldigt bra - ända tills chaufförgeniet kör ner bussjäveln i diket och tar sig inte upp!

Alla i bussen ropar att han ska backa långsamt för att ta sig upp, men han verkar inte ha några öron, för idiot som han är så gasar han framåt, så att bussen håller på att välta och får tillsist motorstopp. Då fick jag panik. UT UR BUSSEN. Jag tänker inte sitta i den här bussen nå mer, om chauffören bara försöker göra allt för att ta livet av oss! Så alla gick ut, mitt i jävla bushen, inget nätverk för mobilen, inga gatulampor, ingen by i närheten eller nåt. Ja, då passar busschauffören på att backa. då passar det minsann. Och tänk så fint det gick. Han tog sig ur diket och upp på vägen. Tänk om han bara lyssnat på oss från början?

Det kändes inte nå kul att klättra tillbaka in i helvetesbussen igen efter att vi fått vara ute på fast mark. Den här gången gick det däremot lite bättre. Bilen bakom oss var fortfarande kvar, och lyste upp vägen, och chauffören lyckades OTROLIGT NOG hålla bussen uppe PÅ vägen, inte i diket. Egentligen ska bussen gå hela vägen fram till nationalparkens ingång, men denna stannade i en by, nån mil däifrån. Det var helt enkelt omöjligt att fortsätta. Tack för det, aldrig att jag hade åkt en meter till med den!

Tur som vi hade, så fick vi, 2 holländska tjejer, och en kille (ursprung=okänt), åka med bilen som skulle till nationalparken. De ville ha totalt 30 cedis (inte ens 150 spänn), för att skjutsa oss alla dit. Som hittat! Ni ska bara veta hur underbart det var att sitta i ett fordon som hade lampor! Helt otroligt. Jag har aldrig någonsin uppskattat ett par lampor på en bil så mycket.

Bilturen gick extremt bra och smärtfritt. vi är nog rätt härdade efter denna kväll i helvetesbussen! Vi kom fram perfekt till hotellet i parken för någon timme sedan, så vi checkade bara in, slängde oss på sängen och började gräva i oss våran matsäck som vi släpat med oss. Vi hade tänkt äta den på bussen, men ja.. det var inte riktigt läge för det, om man säger så! Nu är det väldigt sent för oss, klockan är snart 22 och vi ska upp på promenadsafari imorgon kl 7! Så då måste vi vara pigga och utvilade. Hoppas att vi inte drömmer bussmardrömmar ;) Natti natti!

(inga bilder kan tyvärr läggas upp idag, internet funkar nästan inte alls här ute i vildmarken. Men vi lägger upp en massa bilder imorgon eller lördag)

Idag bestämde vi oss för att sätta igång tidigt. Direkt efter frukost promenerade vi iväg till våran spågubbe, (eller voodoo mannen som mamma kallar han;)). Han hade nån medicin till oss igen, som vi hämtade. Vi satt där hos han ett tag och babbalde. Han har alltid massor att prata om, jag tror vi skulle kunna sitta där i 3 veckor i streck och bara lyssna på när han babblar, utan att han skulle få slut på ord!

Vi blev kvar där drygt en timme kanske, och sen for vi in till stan. Paketet som vi skickade från sverige innan vi åkte hade kommit nu, eller egentligen för typ 2 veckor sen, men ingen har meddelat detta. Så direkt när vi fick veta att paketet var på plats i Tamale post office, så åkte vi dit. Men en sak ska ni veta. Det är minsann inte det lättaste att hämta ut ett paket i Ghana. Tydligen så räcker det inte med att vi betalat en extremt sjukt dyr frakt för att skicka hit det (som också ska täcka evetuell tull och annat skit). Nä, för innan vi ska få vårat paket så måste vi betala. Jag kan säga att det blev mycket tjafs och gorm innan vi kom fram till en lösning..! Det var nämligen en polis som satt på post office och skulle collect "skatten", som vi skulle vara tvungna att betala för att få vårat paket. Han sa att värdet på grejerna i paketet, plus det vi betalat för frakten, plus värdet för nån jävla försäkring som han hittade på, så skulle vi betala 40% av det i skatt. Aldrig i livet!! Då är det fan billigare att skicka tillbaka paketet, åka hem och hämta det, köpa nya biljetter och åka tillbaka till Ghana. Typ. När vi sa att vi aldrig i livet tänker betala så mycket, så började han tjata om att "men det är lagar och regler som jag följer, om jag bara ville ha pengarna själv och stoppa dom i min egen ficka så skulle det vara fel. Dom här pengarna går till staten, det är skatt som alla måste betala... och blablabla.." Hur tror ni det slutade? Jo, vi betalade 7 cedis (typ 30 kr) i skatt, och 20 cedis (typ 90 spänn) rakt ner i polisens ficka. So much for the laws...!!

Till råga på allt, så hade dom även tagit sönder vår låda och grävt igenom grejerna. Va fan har dom för rätt att göra det? visst om dom misstänker att vi har lådan full i knark, men nu var det ju inte riktigt så.. Dom skar upp hela ena sidan och grävde ut en massa tröjor och byxor som låg där inne, for what? Kontrollera? Vad isåfall? Det är INTE deras business! Det är våra grejer, det är vi som äger dom, ni har ingen rätt att vara uti dom om ni inte misstänker nåt brott... Men dom verkar inte förstå.. Jag tyckte att dom kunde ju åtminstone erbjudit oss en påse eller lite tejp att laga lådan sen så vi kunde få hem den bra, eller varför inte en ny låda?! Dom hade ju tagit sönder våran och krävt oss på extrema summor pengar för ingenting. Så det hade väl vart det minsta dom kunde göra? Men nej, vi fick hålla ihop lådan bäst det gick, och ta oss hem ändå.... ojojojoj....

Efter den dramatiska timmen på postoffice (ja, dom tjorvade så länge), så var vi helt slut. Vi kollade bara igenom så att allt var kvar i den trasiga lådan, så dom inte snott nåt (man vet aldrig!). Allt verkade tack och lov vara kvar iallafall. Sen hade vi en lugn eftermiddag och vilade och tog det lugnt. Vi passade även på att planera för våran lilla utflykt till Mole National Park...

(inga bilder laddas upp idag, det finns knappt någon mottagning här just nu. Bildregn kommer imorgon eller lördag)

Idag har vi haft en väldigt lugn och stillsam dag. Trots att vi mår betydligt bättre nu, så har vi ändå tagit det lugnt. Till frukost idag har vi ätit något så nyttigt som havermoutpap! (för er som inte kan alla grötsorter på holländska så betyder det havregrynsgröt;)) Mums va gott det var! Tidigare har vi bara käkat stekt ägg varje morgon, eller vitt bröd doppat i ägg och sedan stekt i en massa olja. Smakar väldigt gott, men är kanske inte vääärldens nyttigaste... Så nu kör vi på havregrynsgröt istället. Gott och nyttigt!


På förmiddagen fick vi inte så mycket gjort, bara en liten promenad. Man måste ju röra lite på fläsket, även fast det är varmt som tusan! Tillslut hamnade vi på fotbollsplanerna vid Faizas skola. Där var det full aktivitet med träningar och matcher. Nå små små små pojkar spelade match, och dom var helt galet duktiga! Dom var i den åldern där man i Sverige fortfarande leker lekar på fotbollsträningen istället för att spela fotboll. Här leker man inga lekar på träningen minsann. Här spelar man fotboll. Från första till sista sekund av träningen. Gärna ännu mer. Antar att det var därför dom var så himla duktiga trots att dom äldsta inte var mer än kanske 7-8 år.



Vi var helt slutkörda efter fotbollstittandet och promenerandet. Vi är inte riktigt i form ännu, åtminstone inte jag. Så vi passade på att vila en stund innan vi käkade lunch. På eftermiddagen vågade vi oss på att fara in till stan. Vi hade lite ärenden att uträtta. Eller rättare sagt behövde vi kort och gott köpa tvättmedel och juice. Men va fan, det finns inte parfymfritt tvättmedel i Tamale! Helt crazy. Hört talas om allergier? Hittills har vi använt ett tvättmedel med en massa parfym i, vilket inte är bra. Det kliar EXTREMT mycket, och jag får utslag av det. Så det är inte kul. Nå, tillslut hittade vi nån typ av tvål som man tydligen använder som tvättmedel, och den verkade vara parfymfri. Så vi ska testa att tvätta lite imorgon och se hur den fungerar. Om den också bara är skit så får Aicha ta med lite RIKTIGT tvättmedel från sverige där vi minsann tänker på stackars allergiker också..! ;)

Det blev en kort sväng på stan denna dag, men det räckte gott och väl. Resten av eftermiddagen och kvällen har vi bara varit hemma, käkat middag, suttit ute på gården och babblat och vart sociala. Vi har förresten börjat planera för lite utflykter under nästa vecka, det kommer bli kul! Men det får ni veta då.... Godnatt.

Det har varit lite dött här på senaste. Sorry för det. Sen i torsdags har vi inte mått 100% bra, inte vart helt friska. så that's why.. Det är inget farligt, vi har bara varit trötta och sega och inte prioriterat bloggen. Nu är vi iallafall på bättringsvägen nu och hoppas kunna återuppta bloggandet och allt annat till det normala.

Så senaste dagarna har vi helt enkelt inte gjort annat än vilat och försökt ta det lugnt och bli friska igen. Familjen här har varit supersnälla och tagit hand om oss och lagat bra mat till oss och fixat medicin och allt! Men nu är vi som sagt på gång igen, så var inte oroliga, vi har det bra!

Juste, pappa har efterfrågat bilder på huset. Så det blir vårat projekt idag, så håll utkik, det kommer ett inlägg med en massa bilder senare under dagen :)
Är det något annat som ni vill se eller läsa om i bloggen så skriv en kommentar eller skicka ett mail så ska det nog gå att fixa!

Såhär mysigt har vi haft det ikväll :)

Vi hade tur, det slutade regna tillslut, så vi kunde hänga ut våra lakan på tork, och göra oss klara och fara in till stan. Det var nästan helt tomt i vårt kylskåp, vilket inte är bra. Finns det ingen dricka i kylen så är det kört. Vi har inget kranvatten, och vattnet som vi duschar i skulle vi inte ens våga drömma om att dricka. Så det är bara å fara in till stan och sätta igång och handla. Denna gång vart det 12 små cola, 12 små sprite, och 24 små vatten. Det borde räcka iallafall några dagar hoppas jag..

När vi kom hem så laddade vi in allt i kylen, den får jobba hårt nu för att få allting kallt! Vi vilade en liten stund och återhämtade oss från shoppingrundan. Sen var det bara att sätta fart igen, för vi hade lovat farbrorn som vi var hos igår, att vi skulle komma tillbaka och hälsa på han idag igen. Idag skulle han berätta vad som han ser ska hända i våran framtid. För att göra det så hade han 7 små snäckor som han kastade ut på golvet, som om de vore tärningar. Ur hur de landade på golet, läste han sedan saker.. Som sagt, väldigt spännande man. Man vet inte riktigt vad man ska tro..! Jag fick iallafall reda på att om jag möter en haj, så kommer den vara snäll med mig. Det känns bra, då vågar jag bada ORDENTLIGT på Labadi beach sen innan vi åker hem ;) Jag fick också veta att det inte är så bra för mig att äta så mycket fisk. Tydligen.


På vägen hem hittade vi ett ställe där dom bakar och säljer SJUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUKT gott bröd! Helt otroligt. Det ser ut som en vit mjuk baguette och kostade bara 60 pesewas (0,6 cedis), alltså typ 3 kr. Helt galet. Imorgon ska jag promenera dit (20 minuters promenad i extrem värme på dåliga vägar) BARA för det brödet och köpa typ 10 stycken. SÅ gott var det ;) Dom andra tycker att jag är knäpp, men dom kommer ändå äta upp brödet, så dom ska bara hålla tyst.

Annars har vi käkat middag och chillat på som alltid. Råkat äta upp det ena brödet. Och tvättat håret. Det lite mer av ett projekt här än hemma. Svårt när man måste ha en vattenhällarassistent. Egentligen ska vi ha vatten i kran, men dom håller på med nåt stort grävprojekt en bit bort här så dom har stängt det i väntan på att bli klara. Men tydligen kan det komma att ta i princip huuuuur länge som helst. Så vi räknar inte med nå rinnande vatten här minsann.

Nu = godnatt

Så när dom kom rillbaka var jag väldigt väldigt väldigt less och uttråkad. Med all rätt. Så vi käkade lite, för NÅGON hade så bråttom upp på morgonen så han inte ens hann äta frukost. Så han var väldigt hungrig. Efter det tog vi oss in till stan och köpte lite smågrejer, men mest for vi dit som tidsfördriv.

På vägen hem passade vi på att hälsa på en farbror som Kanu känner sen han var liten. Han var en spännande man. Han bor i ett mörkt litet hus och säger sig kunna se i framtiden och hjälpa folk med deras problem. Han hade vääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääldigt mycket att prata om, bland annat så kunde han se vissa saker i mitt liv, en del saker som stämde väldigt bra, och en del saker som jag inte riktigt vet... Och allt det som han "såg" läste han ur nå streck som ha ritat på ett papper. Väldigt intressant man. Vi ska tillbaka dit imorgon, så vi får väl se vad vi får reda på då ;)

När vi kom hem hade solen redan gått ner, och det var kolsvart ute. Så vi har inte fått så mycket gjort, käkat middag och babblat som alltid. Snickarna har även kommit och gjort klart min hylla nu, så vi slipper ha alla grejer på golvet. Den vart SUPERDUPERMEGAFIN :D helt perfekt! Tyvär har vi ingen lampa i vårat rum, så bild kommer imorgon när det är ljust och hyllan är inredd :) Nu är det godnatt!

God kväll! Nu sitter vi inne på vårat rum och gör oss redo för att sova. Vi har för bara en liten stund sedan kommit hem från en sväng på stan. Vi åkte dit för att träffa Faizas och Tajus pappa, som annars bor i Kumasi, men som varit på nån utflykt och var påvägen hem. Så han passade på att svänga förbi Tamale för att säga hej. Tyvärr så hade han inte tid att stanna längre, men han lovade att komma tillbaka en annan dag. Vi hälsade även på deras halvbror och hans mormor (avancerad släkt, i know!!). Dom var väldigt trevliga och gulliga, även fast det är svårt att kommunicera när man inte kan samma språk. De äldre här i Ghana pratar nämligen inte engelska..

Iallafall. På vägen hem åkte vi sam vanligt taxi. Men va fan, "bilen" som vi åktemed idag kan inte liknas vid annat än en stor jäkla skrothög! Till att börja med så startar den inte, den bara rullar igång (tur att vi stod i nerförsbacke), sen puttrar den och hoppar till några gånger, innan den till slut kör någorlunda iallafall. MEN. Vi hinner inte långt innan chaffisen kör in till sidan och vi vlir stående. Ja då är bensinen slut. Så han ber oss vänta (i en skrotbil, på en mörk väg utan lampor, där det är mkt trafik, och utan varningsblinkers) medans han går och hämtar bensin.. När han väl kommer tillbaka, så öppnar han motorhuven (hallå, vet han inte vars man tankar eller?) och häller bensinen i en gul dunk som han egenhändigt monterat in där. Inte nog med det, utan, då ber han oss att putta på baki bilen så han får igång den! Snacka om rackel! Ja, tillslut startade den iallafall, och vi fick hoppa in och blev skjutsade hem, nästan fram till dörren. Helt sjukt. Jag är sååååå tacksam att vi har bilprovningen i Sverige! Jag lovar, 99 av 100 bilar här skulle inte gå igenom besiktningen. De är rent ut sagt livsfarliga! men det är åtminstone billigt att åka i dom :)

Annars idag har det inte blivit så mycket. Kidsen har vart i skolan/jobbet, så det var lugnt här på förmiddagen. Vi for en sväng på banken och hämtade ut Kanus kort (ni som vill skicka pengar, så kan ni få kontonumret via mail!), och köpte lite nya kex och juice. Stor åtgång på det. Jag lckades även bränna mig baki nacken/på axlarna, på bara en liten pytteministund. Har inte bränt mig förrän nu faktiskt, så det var väl kanske dags..

Nu är det sovdags, imorgon ska vi kanske träffa våra vänner som vi bodde hos i Holland. De bor nämligen här i Ghana nu, så det ska bli jättetrevligt att se dom igen! Natti natti

Ovädret försvann precis lagom till solnedgången

Efter en lugn (och som vanligt) tidig morgon, så promenerade vi kids(Elin, Kanu, Taju och Faiza) upp till stora vägen och tog en taxi in till stan. Vi behövde handla lite till middagen och till vårat fina kylskåp, som alltid verkar vara tomt. Det blev en massa vatten, sprite, juice, apelsindricka, bröd, en annanas och lite annat smått och gott. Man dricker helt sjukt mycket när det är så varmt. Hemma äter jag massor och dricker nästan ingenting. Här är det tvärt om. Nästan ingen mat, utan bara en massa vatten och juice.  Vi passade även på att äntligen fixa så vi skulle få internet hemma i huset. Det blev en liten surfsticka som vi laddade med 60 cedis (270 kr), som tydligen räcker väldigt länge. Och eftersom att vi laddade den med ”så mycket” så fick vi modemet på köpet.

Sen for vi hem och vilade lite. Man blir slutkörd av värmen. Man gör något en stund, sen måste man vila och ta drickapaus. Väl hemma var folket i full gång med att tvätta, så det var bara för oss att haka på. Tydligen så var jag värdelös på att tvätta, för jag fick inte fortsätta, jag fick bara hänga upp tvätten… men nu har vi i alla fall rena kläder så vi klarar oss ett tag. Man kan ju bara ha sina kläder max 1 dag, sen luktar dom inte så trevligt.

Resten av kvällen tog vi det lugnt, satt inne och chillade. Tog igen lite förlorad internettid, man hinner missa MYCKET på nästan en vecka utan facebook, ska ni veta!

Som vanligt så är vi sist upp på morgonen. Även fast vi oftast går upp före 7. Crazy. Vem går upp kl 7 när dom är på semester och är helt ledig? Men det går faktiskt inte att sova nå mycket längre, solen är uppe och skiner som FAN sedan länge, och folk är vakna sen kl 5 och babblar och lever om, så det är lika bra att kliva upp. Om vi låtsas att vi lever i Sveriges tidzon så blir tiderna lite mer normala, för då betyder det att vi går upp kl 9, och det är mer mänskligt på en semester tyckre jag. Fast å andra sidan så går solen ner kl 18 varje kväll, och då tar det kanske 20 minuter från dagsljus tills det är nattsvart. Och då skulle klockan lika gärna kunna vara mitt i natten. Och eftersom att det är så varmt på dagarna så är man helt slutkörd på kvällen, så oavsett när du lägger dig så slocknar du på en gång. Så va fan, det då är det väl lika bra att kliva upp tidigt som fan.

Idag har vi i alla fall haft den lugnaste dagen hittils i Tamale. Vi började dagen med att äta frukost och allt det där vanliga nivet.. Sen, eftersom att det är fredag, vilket är som muslimernas söndag då man går till moskén och sånt, så var det lite speciellt. Plus att när man flyttar in i ett nytt hus, så ska man enligt gamla muslimska traditioner läsa ur koranen och offra ett lamm som man sedan lagar mat av till alla som kommer och deltar i cermonin.

När vi var klara med den speciella inflyttningsfesten så tog vi en sväng in till ett internetcafé. ÄNTLIGEN. Snacka om att man har internetabstinenes. Tänk er – ingen facebook, ingenmail, inget aftonbladet.se, inget nånting på datorn! Men shit pomfritt så långsamt internet. Man får inte ha bråttom. Riktig tålamodstestare..

Nå, när vi var klara där så for vi in till stan, vi kids (Elin, Kanu, Faiza och Taju). Vårat uppdrag var att leta reda på Teacher, som skulle ta oss till banken och hämta ut Kanus kort. Så vi promenerade, promenerade och promenerade. Och sen promenerade vi lite till. Men tillslut så kom Teacher åkandes på sin moppe, så vi hoppade in i en taxi och for till banken. Innan vi vände hem sen, så var vi tvungna att köpa nytt vatten, eftersom att alla farbröder som var här på morgonen i princip tömde vår kyl på vatten, läsk och juice. Så nu har vi lärt oss – lås kylen när en farbror är i närheten! Men vi hade nästan inga pengar, så vi hade bara råd att köpa 6 vatten, för vi behövde lite pengar för att ta oss hem. Och då menar jag verkligen LITE. För taxin från stan och nästan hela vägen hem betalade vi 4 personer 2 cedis. 1 cedis är 4,6 kr. Så typ 9 kr för 4 personer att åka taxi. Helt sjukt. Det är nog lika bra att jag inte har hand om ekonomin här, för jag skulle ha betalat minst 5 gånger så mycket, och ändå tyckt att det var billigt.

När vi kom tiillbaka satte vi oss ute på gården och hade lite klassiskt svenskt fika. Mariekex och juice. MUMS! Mer fika till ghanafolket. Men dom tyckte nog att vi var konstiga med vårt fika. Men skitsamma, det var GOTT! Sen tog det inte länge förän det blev kolsvart, och som vanligt så var strömmen av. Så vi fick gå runt här med ficklampor för att se något. Tillslut så kom ändå strömmen tillbaka så vi kunde göra mat och äta. Vi hade lite fredagsmys inne i vardagsrummet, vi käkade, kollade på bilder och babblade med Kanus kompis Oscar som kom och hälsade på. Sen var klockan helt plötsligt väldigt väldigt mycket, så det var bara att hoppa i säng!

Labadi Beach, Accra


HEJ VÄRLDEN OCH INTERNET! Äntligen, har känt mig vääääldigt handikappad utan internet i nästan en vecka nu! Nu har vi gått till ett internetcafé här i tamale, och som ni ser så har vi skrivit dagbok när vi vart här, så vi kommer fortsätta med det varje dag. På måndag ska vi också köpa en internetsticka med mobilt bredband så vi kan ha det i huset så vi kan hålla kontakt med alla er där hemma. Internet här är EXTREMT långsamt, så jag är ledsen, det kanske inte blir så mycket videosamtal på skype, men nån gång kanske det funkar!

Nu ska vi tillbaka ut i den sköööööna värmen, minst 30 grader i skuggan, man svettas som en GRIS ;) Kanu tycker det är så jobbigt, men jag tycker att det är bra. Bara lite jobbigt ibland...

Vi hade tänkt ha sovmorgon. Men det är bara att glömma här i Tamale. Redan kring 5 på morgonen är folk uppe och lever om, städar, lagar mat, babblar och har sig. Till och med folk kommer på besök innan kl 7 på morgonen. Så om man har tur så kan man få sovmorgon och sova kring till kl 7. Men vi går faktiskt och lägger oss senast 22, så man är ändå rätt pigg och utvilad.

Vi började dagen med att käka god frukost ute i skuggan. Solen är för varm redan kl 7 på morgonen. Vi fick mackor som är stekta i ägg, typ. Jag vet inte hur det fuknar, men gott som fan. Och så te till det. Inte den ultimata drickan i värmen kanske, men är man törstig så går allt ner! Sen var det dags att fortsätta arbeta. Vi har fortfarande inte fått klart allt i huset ännu, vissa grejer saknas, och de måste inahandlas och fixas. Så först blev det en sväng på banken för att fixa med Kanus ghanakonto, och sen åkte vi och köpte kuddar till våran säng, och några plaststolar som vi kan använda, för vi är ofta mycket folk här och har inte så många sittplatser. Vi skaffade även en takfläkt till vårat rum, den är MYCKET bättre och mer effektiv än pinnfläkten som vi köptetidigare, så nu har vi dubbla!

Vi har även designat en hylla som vi ska ha i vårat rum, som en släkting ska bygga till oss. Just nu ligger alla grejer i högar på golvet, och det gillar inte välorganiserade Elin. Så en hylla blir perfekt, så vi får upp grejerna från golvet. Då kommer det inte så mycket insekter heller och gömmer sig i grejerna.

På eftermiddagen åkte Kanu och Teacher in till stan och fixade ännu mer på banken. Det är tjorvigt här ska ni veta. Inte bara att promenera in i banken och få ett konto. Massor med papper och annat jobbigt som måste fixas. Men nu är det på gång i alla fall. Under tidne var Elin hemma med Faiza och Taju och kollade på bilder och snackade lite skit.

Det är väääääldigt jobbigt att gå upp kl 5 på morgonen. Men ska man till Tamale så är det bara att pallra sig upp. Det går endast ett pluttplan om dagen, och det lyfter kl 07.00 från Accra. Incheckningen är mellan kl 05-06. Fyyyyy. Men som sagt. Vi har inte så mkt till val. Flighten tog strax under en timme, så när vi kom fram blev vi upphämtade på tamale airport av Teacher (han som hjälpt oss bygga huset) och Taju (Nuzuras storebror). De hade också en bil med chaufför. Tur att dom hade stor bil, för vi har mycket packning och vi har kört runt myyyycket grejer idag!

När vi kommit hem till vårat hus och dumpat väskorna så var det bara att sätta igång att arbeta. Mycket som ska fixas. Eller rättare sagt, inahandlas. Första svängen vi åkte så köpte vi ett kylskåp med frysfack och en säng. Vi hann även fixa några som kommer och gör klart toaletterna och duscharna i huset. Sen var vi tvungna att åka och tömma bilen. Sen vände vi tillbaka in till stan. Då växlade vi pengar så vi skulle ha råd att shoppa ännu mera. Denna gång blev det bland annat en fläkt till vårat rum, lite frukost, lakan till sängen, ris, en massa vatten och cola. Sen fick det vara nog. Hem och ätal, goooood mat! Dom skämmer bort oss ordentligt här, med bra och god mat. Efter det har vi bara duschat, vilat, fixat lite i vårat rum och umgåtts med våran familj här i Ghana.

Nu ikväll har vi haft riktigt oväder, det har blåst ordentligt, spöregnat och åskat som FAN! Konstig åska, bara tusen blixtar, och inga smällar. Det var väldigt facinerande, bilxtar över hela himlen, typ överallt, hela tiden! Kanu = rädd. Elin = glad.

Tyvärr så gick strömmen när det började bli oväder, men vi har haft det supermysigt och vilat på sängen och kollat på ovädret. Vi har också kollat på bilder och babblat en massa med Taju och Faiza.

Nu har det slutat gå åska för länge, länge sedan, men elektriciteten vill inte komma tillbaka. Så vi har fått åka och köpa batterier och använda ficklampor hela kvällen. Tur i alla fall att de finns, och att laptopen går på batteri. Vi får väl se om vi får tillbaka någon ström ikväll, eller om det blir först imorgon. För då ska vi sätta igång vårt nya kylskåp och fylla det med all god juice, vatten, sprite och cola som vi köpt! Det kommer bli superduper.

Vi fick just också se fireflies, sååå häftiga! Deras rumpa blinkar i neongrönt. Blinkande insekter liksom, hur coolt? Jag är sjuikt facinerad. Hur tusan kan dom blinka?? Hunr fungerar dom? Har dom en lampa i arslet?? Jag fattar nada. Vi måste skaffa internet snart så jag kan googla dom!

Första dagen i GHANA!!! Äntligen är vi här! Och det verkade ha fastnat i någons skalle lite för mycket, så man fick inte sova mer än till kl 6! Och vi hade lagt oss typ kl 1. Så inte så många timmars sömn alltså. Visserligen trodde vi att klockan var typ 7 eller 8 när vi vaknade, men det visade sig sedan att vi hade fel tidzon. Bra jobbat. Nå, Kanu hedde sig ut på en promenad, för han hade myror i brallorna och kunde inte sitta stilla även fast klockan var nästan natt fortfarande. När han kom tillbaka 13 minuter senare var han inte nå lugnare, snarare tvärt om. Så det  var bara att glömma det där med att sova mer. Det var upp som gällde. Inget annat. Så vi bestämde att klä på oss och gå ner och käka frukost. Och tidigt på morgonen så måste man ju klä sig ordentligt, eller hur? Det är kallt och man behöver jacka så man inte fryser. TRODDE VI! Fy fan, 1000000 grader varmt på morgonen! Och solen lyser som FAN! Det var bara tillbaka med jackan, på med solkräm och ner till frukosten.

Vi började sedan dagen med att köpa ett simkort som funkar här i Ghana. Dyrt som satan att ringa med svenskt. Lite ekonomisk ska man vara. Men det vart för varmt efter 10 minuters promenad, så vi skyndade tillbaka till vårt airconditionerade rum på hotellet. Vi vågade oss ut en sväng till efter en stund. Eller vi var mer eller mindre tvungna. Vi behövde svalare skor! Flipflops  it is. Ghana flipflops såklart!

Sen hade Cindy fixat så bra till oss, så vi fick låna hennes bil med en chaufför helab dagen. Så vi började med att åka till flygplatsen och boka flytgbiljetter till Tamale. Det var liiiiite dyrt, men då slipper vi i alla fall åka buss på skitvägar i 9 timmar. Sen åkte vi för hämta upp Kanus kompis Nyaya, som han gick skolan med och spelade fotboll tillsammans. De var suuuuuuuuperglada att träffa varandra igen! Så vi tog med han och vår chaufför till Frankie’s på lite lunch. Sen åkte vi till Tema, en stad som ligger ca 30 minuter öster om Accra. Där försökte vi spåra en kvinna som hjälpte Kanu och Nyaya mycket när dom gick i skolan. Hon brukade ge dom mat, och umgås med dom. Hon var fru till en av deras lärare, så hon tog hand om dom. Tyvärr så var hon inte hemma, så vi var tvungen att vända tillbaka till Accra och Labadi beach! Världens bästa strand! Nice vit mjuk sand, vaaaaarmt vatten, och GIGANTISKA vågor. Det var sååå varmt och skönt vatten, man ville inte ens vända när man började gå ner. Man vill bara fortsätta ut i vågorna! Tråkigt nog så ville boysen inte vara på stranden så länge, så det blev väl typ en timme. Men jag gjorde en deal med chauffören, att när vi kommer tillbaka till Accra, just innan vi åker till Sverige, så ska vi ha en heldag på stranden! Helst en söndag, för då är det tydligen mycket entertainment och events där. Ska bli najs!

Efter stranden var vi blöta och sandiga så vi for tillbaka till hotellet och duschade och bytte om. Vi delade också ut ett par skor och lite träningskläder till Nyaya, som blev superglad! Sen kom mama cindy med hennes man och plockade upp oss, så åkte vi ut och käkade middag tillsammans på en fin restaurang. Vi fick fried rice och kyckling – MUMS! Vi hade kunnat rulla därifrån, så mätta blev vi. Men vi behövde lite svalkande efterrätt, så vi for och köpte glass. Sååå gott och perfekt. Glass i värmen = det bästa. Vi tog även en sväng ut till ett köpcentrum för att växla lite pengar, men det var stängt så vi fick vända tillbaka. Men vi tjuvkikade in i växlingsbutiken, och såg växelkursen, så vi räknade själva och fick växla med Cindys man istället. För det var panik, vi hade 0 cedis kvar.

Sen var vi sjukt trötta, så vi la oss på en gång när vi kom hem till hotellet. Plus att flyget går sjuuukt tidigt till Tamale. Så det var bara tack och god natt!

Vi börjar dagen med att packa ihop alla tusentals grejer som vi hunnit sprida ut på hotellrummet. Sen for vi ner till restaurangten och käkade lite english breakfast. Vi försvenskade den däremot lite och käkade rostat bröd och yoghurt och lite omelett. Mums. Egentligen hade vi kunnat chilla på i några timmar på hotellet, men vi ville inte stressa sen på flyget, så vi ringde en taxi och åkte och checkade in. Sen promenerade vi runt typ hela Heathrow, sjukt stort, sjukt långt, sjukt varmt och sjukt jobbigt. Vi bestämde oss tillslut för att börja promenera tillbaka till rätt terminal, så vi inte skulle missa vårat flyg. Det hade inte vart ok…

13.40 lyfte vi från de brittiska öarna, mot portugal. Från en värme till en ännu varmare värme. I Portugal var det 29 grader varmt. Åter igen började vi fundera om vi verkligen behövde flyga närmare 6 h till afrika. Varför inte bara stanna där vi är? ;)

Det var så snajsigt fixat i Lisabon, så direkt vi kom in på flygplatsen så stod det folk som visasde vägen till nästa plan, för alla som skulle till Ghana. Och tur var väl det. Vilken jävla labyrint! Vi hade bara en timme där också, så hade vi gått vilse hade det vart kört!

5 timmar och 30 minuter på ett flygplan är inte det roligaste man kan vara med om. Vi hadee hoppats på ett superlyxigt plan där alla hade sin egen TV med filmer och spel. Som Moa berättade att dom hade påvägen till Chile. Det hade vart najs. Men vi fick nöja oss med en liten TV på var tredje rad, hängandes uppe bland fläktarna och lamporna. Men det gick bra ändå. Dom visade mest reklam, men ibland kartan. Man fick även se flyghöjden (11788 m) och utomhustemperaturen (-55 grader celsius). Vi sysselsatte oss med att lyssna på musik, vila, lösa korsord, se film på datorn och sånt.

Vi landade på Kotoka international Airport strax inan kl 22 på måndagskvällen. Alltså. När man gick ut. Som en jävla bastu!!! 27 grader varmt kl 22 på kvällen. Hallå! Och så fuktigt. VERKLIGEN som en bastu. Och vi har packat jackor. Haha, vad trodde vi? Det är Afrika liksom.

Vi blev hämtade på flyget av Kanus mammas kompis Cindy och hennes man. Dom hade hittat ett hotell som dom skulle skjutsa oss till. Men va fan, det var lättare sagt än gjort. Vi blev stoppade 2 gånger av polisen, på liksom en biltur som ska ta typ 15 minuter annars. Men nej, istället blev vi stående med en jävla polis som bara ville ha pengar, men även fast han fick det så ville han inte släppa oss. Han vill inte att det ska vara så uppenbart att det bara var pengar han var ute efter. Tillslut fick vi åka i alla fall, så vi for till hotellet, som var väldigt fint och bra. Lite dyrt bara, men va faa, vi ska bara sova där 2 nätter, så det är inte hela världen. Vi mer eller mindre stupade i säng, trötta efter 2 dygns resande.

Kl 10.00 plingade sara på dörren, redo att packa in alla tusen miljoner väskor i sin stora fina bil. Vi var lite oroliga att vi inte skulle få ta med alla väskor, eller måsta betala väldigt mycket övervikt. Totalt får man ha med sig varsin väska på max 23 kg. Varje extra kostar 300 kr. Vi hade bokat en extra, men hade behövt boka två extra. Då kan ni förstå hur mycket grejer vi släpat med oss över halva världen!

När vi kom till Kallax och skulle checka in och betala våra två extra väskor, så hittar mannen i incheckningsdisken inte sin kortapparat, så vi fick ta med allt bagage gratis. Bingo! 600 kr till karrameller istället ;)

Flighten till Stockholm gick snabbt och smärtfritt. Väl där passade vi på att äta en sista (svensk) måltid på 2 månader. Guess what? MAX såklart, hehe. Sen traskade vi iväg till terminal 5 och hoppade på London-planet. När vi landar i london får vi höra att det är 27 grader varmt och strålande sol. Bingo igen! Vi kanske inte behöver åka till Afrika ändå??

Nå, vi raggade upp en taxi som körde oss till hotellet, hade aldrig hittat annars. Som tur var så har ju Kanu ett konto med tillhörande visa-kort i england, så vi tog ut en massa pounds i bankomaten som vi kalasade på. På kvällen tog vi det lugnt, käkade middag på hotellrestaurangen, tog en liten promenad till Tescos och allmänt chillade. Det blev en tidig kväll, då vi visste vad som väntade nästa dag!