HEMMA!!
Äntligen äntigen är vi hemma i kalla och mörka, men ack så underbara Luleå! Vi landade igår kväll just innan midnatt, och då var underbara Sara på kallax och väntade på oss.
När vi kom hem hade vi så mycket att prata om med mamma och Adam, så klockan var över 2 innan vi kom oss i säng..
Idag har vi iallafall sovit ut ordentligt, och sen har vi rivstartat julen och advent genom att baka pepparkakor och stoppa upp lite ljusstakar!
Nu ska vi se om vi vågar oss ut på en liten promenad till Willys, vi måste handla julmust och TACOS!!!
Sondag 27 november - dag 57
Nast sista dagen har i Ghana borjar lida mot sitt slut. Jag kan inte forsta att det radan har gatt nasta 2 manader sen vi lamnade Sverige. Att aka hem kanns faktiskt ganska bra, vi langar faktiskt hem en hel del. Vi har blivit lite less pa att bara fara runt och inte gora nan nytta, haha. Kan lata som ett lyxproblem, men faktiskt, man blir lite less pa att gora "ingenting" i tva manader. Nu vill vi hem och jobba! (jag lovar att den kanslan forsvinner sa fort vi landar pa Kallax pa tisdagkvall)
Jag kan da saga att vi har firat forsta advent pa ett lite ovanligt satt jamfort vad vi ar vana vid. I vanliga fall gar man pa skyltsondag och koper mossa till adventsljusstaken, sen nar man kommer hem sa dricker man lite varmande glogg och kanske mumsar i sig nan pepparkaka. Aaah va mysigt! Men nej, inge julkansla har minsann. Istallet har vi legat pa stranden och pressat hela dagen. Inte helt fel det heller. Vi maste ju passa pa att njuta av de sista dagarna av varme som vi kommer ha pa flera flera manader. Plus att jag maste sola lite extra innan vi far hem. Vem vet nar man far se solen igen? Och man vill ju inte vara en blekfis nar man kommer hem efter 2 manader i Afrika, det maste ju synas att vi vart har!
Ikvall ska vi kaka fufu till middag har pa hotellet. Kanu sitter just nu och kollar pa fotboll, och Aicha ar ute och promenerar. Sa jag passade pa att smita ivag till datorn en stund.
Imorgon ar sista dagen. Lite svart att forsta, men det kanns som sagt anda skont. Mest troligt kommer aven den att spenderas pa stranden. Det ar sa harligt dar sa det ar svart att halla sig darifran. Men sen far det vara nog, vi (jag) vill hem och julpynta!!
Lordag 26 november - dag 56
Bojo Beach
Idag hade vi bestamt med Cyndi och hennes man att vi skulle aka till en strand som heter Bojo Beach. Jag vet inte om det berodde pa missforstand, dalig planering eller nagot annat, men vi kom oss inte ivag forran efter klockan 13. Alltsa, inte for att det var sa himla langt dit, men det tog mer an 2 timmar att fara. Tack vare nagot gigantiskt brobygge langs motorvagen, sa blev vi staende i bilko i over en timme. Sa nar vi val kom fram sa hade klockan hunnit bli nastan halv fyra. Och solen gar ner innan klockan 18. Sa det kandes inte riktigt vart det att aka sa lange for en san kort stund pa stranden... Men alltsa, arligt talat. Underbarare stalle far man leta lange efter! Snacka om underbar strand!
Forst nar man kom dit sa var vi tvungna att ta en liten bat fran fastlandet ut till stranden, som var som en stor sand-o. Pa ena sidan om on (dar man akte fran fastlandet) sa var vattnet lugnt, stilla och nagorlunda grunt. Daremot pa andra sidan, hehe, snacka om GIGANTISKA vagor! Det forsta vi gjorde nar vi kom dit var att springa och byta om och rakt ner i vattnet. Men det var helt sjukt, man kunde bara ga kanske 10 meter ut, och dar var vattnet kanske upp till knana. Men nar vagorna kom sa skoljde de upp over huvet. Helt underbart! Men riktigt laskigt faktiskt. Hade du ingen balans eller nagon att halla fast i sa kunde hur enkelt som helst tappa kontrollen och fa varldens kallsup. Hur som helst var det skitkul, men laskigt. Man orkade inte bada sa lang stund innan man var helt trott i kroppen fran alla vagor!
Vi solade/badade/kakade om vart annat i typ 2 timmar, sen borjade solen ga ner och jag borjade frysa (hur varmt det an ar sa lyckas jag alltid frysa). Sa vi bytte om, spelade lite spel, tog lite snygga bilder pa solnedgangen, och sen bestamde vi att det var dags att borja fara hem. Hemfarden blev lika langsam som vagen dit. Trots att det var lordag och folk inte jobbar i samma utstrackning som pa veckorna, sa var det sjuuukt mycket trafik. Aven denna gang blev vi staende over en timme i bilko, pga vagarbetet. Segt som fan.
Nar vi kom tillbaka till hotellet sa tog vi bort mina flator som jag haft valdigt valdigt lange nu, och som borjade bli lite risiga. Sen var det bara hopp in i duschen och tvatta haret ORDENTLIGT. Fy va ackligt det blir nar man har det flatat och inte tvattar det pa over en vecka ;)
Trots att vi inte kande oss sa himla hungriga sa kande vi att vi var tvungna att fa oss lite mat i magen. Aicha ville ha pizza, sa vi gick tillbaka till Frankie's dar jag at pizza for nagra dagar sen. Pa vagen hem sen efter maten sa shoppade vi som vanligt lite presenter och souvenirer. Det ar som mysigt att ga och kopa nan liten grej varje dag nar man gar hem fran middagen, haha. Sa enkelt och bra bara!
Fredag 25 november - dag 55
Efter frukosten sa gick vi ut och promenerade runt i omradet litegrann. Men det ar inte sa latt att ga har faktiskt. Aven fast man gar in pa sma enkelriktade gator, som man skulle kunna tro ar lugna och bra att promenera pa, sa ar det fullt med bilar - bade parkerade och korande, at alla mojliga hall. Sa man orkar inte ga sa langt och mycket. Plus att solen steker och det ar over 30 grader varmt. Sa kort och gott - man orkar inte ga speciellt langt.
Nar det blev lunchdags sa tog vi en taxi till "ministry of communications", i samm byggnad finns en jattebra liten restaurang som serverar lokal mat. Och billigt ocksa. 4 cedis (knappt 20 kr) per person for en stor portion med mat! Tyvarr sa var maten som jag ville ha slut, sa jag fick ta nagot annat istallet. Den andra maten var ju ocksa bra, men inte lika god som den jag egentligen ville ha, tyvarr.
Accra Sports Stadium
Efter vi hade proppat i oss var lunch sa promenerade vi ivag till Accra Sports Stadium, som bara lag nagra hundra meter ifran restaurangen. Dar anordnades det en fotbollsturnering for handikappade. Fotbollsspelarna hade bara 1 ben och hoppade pa kryckor, och malvakterna hade bara 1 arm. Snacka om att dom var duktiga alltsa. Visserligen sa stannade vi bara och kollade pa uppvarmningen, men anda! Helt sjukt hur snabbt som kunde springa med sina kryckor, och hur bra kontroll dom hade pa bollen, trots att de bara hade ett ben. Extremt skickliga grabbar!
Vi hann inte stanna dar sa lange, for Aicha hade bokat tid for att fixa sina naglar pa en salong. Vi orkade inte sitta och vanta dar inne medans dom fixade naglarna, sa vi gick ut och promenerade istallet. Jag rakade ocksa kopa en klanning, men den var valdigt fin sa jag behovde den, hehe.
Nar naglarna var fardiga sa akte vi hem till hotellet och hade en lugn kvall. Vi at middag inne pa hotellrestaurangen och sen lag vi bara pa soffan och kollade pa tv hela kvallen = nice!
Torsdag 24 november - dag 54
Nar vi kommit hem och gjort oss klara for att ga ut pa stan for att hitta nan stans att ata sa fick Kanu himlans ont i magen. Tydligen var maten som han at pa stranden inte sarskilt bra. Sa det blev inte att ga ut och ata nanting, vi stannade bara inne pa hotellet och vilade hela kvallen. Vi bestallde upp lite mat pa rummet fran restaurangen har pa hotellet bara.
Onsdag 23 november - dag 53
Precis som igar sa var det rod flagg pga gigantiska vagor. Det finns bara ett speciellt stalle som ar utmarkta med vita flaggor dar man far bada. Men aven dar ar saklart vagorna valdigt stora, men inte lika extrema som pa de andra stallena.
Nar klockan borjade bli eftermiddag sa kande vi att det fick vara nog med solande och badande for den har gangen. Sa vi for hem och duschade och bytte om, sen var vi tvungna att saga hejda till Taju som skulle aka tillbaka norrut igen.
Pa kvallen tog vi det bara lugnt. Vi at middag pa en av Aichas favoritrestauranger har i Accra - Frankies. Dom ar lite dyrare an dom flesta andra stallen vi atit pa har, men dom har verkligen massor att valja pa, och maten ar god! Jag valde iallafall en pizza som var supermumsig!
Pa vagen hem passade vi aterigen pa att shoppa lite julklappar och souvenirer, det ar sa perfekt, for alla saker man kan tankas behova finns i sma butiker/stand, som ligger uppradade langs vagen mellan hotellet och restaurangen. Supersmart ju!
Tisdag 22 november - dag 52
Tillslut kom vi hursomhelst fram till Penta Hotell, som ligger alldeles lagomt centralt i Accra. Eller egentligen vet jag inte var det ligger, men allt som vi kan tankas behova finns pa gatan utanfor, sa jag ar da nojd!
Nar vi checkat in och lamnat av alla vaskor sa promenerade vi runt lite i omgivningarna, vi kopte och at farsk papaya (MUMS!), shoppade lite julklappar och kakade lunch pa en restaurang som bara serverar lokal afrikansk mat. Jattegott och jattebilligt = bra kombo!
Labadi Beach
Sen kunde vi inte halla oss na mer, vi hade vantat lange nog... det var antligen dags for LABADI BEACH! aaah snacka om harligt assa! Och gissa om Taju gillade det? Pojkstackarn ar 20 ar och har aldrig sett havet forut. Till en borjan var han mest facinerad och radd for vagorna och vattnet, men tillslut var det han som var mest i vattnet!
Vi hade en supermysig eftermiddag pa stranden, men vi kande att vi hade lite for lite tid, sa vi bestamde pa en gang att vi ska ga dit imorgon ocksa. Vi for iallafall hem till hotellet och duschade, och planerade for vars vi skulle ata middag. Men vi hann inte mer an ta pa oss skorna sa borjade regnet osa ner och askan mullrade ordentligt. Sa vi ville inte sa garna ga ut, sa vi gjorde det enkelt for oss och gick bara till hotellrestaurangen och bestallde mat. Efter en stund kom aven Cyndi och henns man dit och at med oss. Supertrevlig kvall, men vi var vaaaaldigt trotta efter en lang och handelserik dag.
Mandag 21 november - dag 51
I Ghana finns det manga olika sorters bussar. Allt ifran skramliga, rostiga grejer som i princip haller pa att falla i sar mitt pa vagen, till fiiina frascha och skona VIP bussar. Man kan ju tanka sig att VIP (med tanke pa namnet) skulle vara valdigt dyrt. Inget som "vanliga" manniskor (typ vi alltsa) aker med bara sadar. Men en resa mellan Kumasi och Accra, som tar drygt 5 timmar, kostade ENDAST 20 cedis (typ 90 kr) per person!!
Och faktiskt, jag kan anda forsta varfor dom kallar bussarna for VIP. Tank er en stor vanlig buss, i den ryms kanske omkring 60 normala stolar. I denna VIP-buss fanns 31 platser. Mer rymdes inte, eftersom att stolarna var sa breda och man hade sa gott om benutrymme. Dessutom satt vi langst bak, sa vi hade annu mera plats. Underbart! Tycker att det borde finnas VIP-alternativ hemma ocksa for oss langbenta stackare som alltid maste mosa in benen mellan na tranga saten. Sa vi var valdigt nojda med valet av buss iallafall. Plus att det fanns airconditon, vilket var extremt viktigt. Ja, sa vi var da valdigt nojda med bussen iallafall.
Nar vi anlande till Accra kring 15-tiden sa kom Cyndis man och hamtade upp oss. Han skjutsade oss hem till dom, sa att vi fick duscha och vila lite grann. Man ar ganska trott efter en 6 timmars bussresa i varmen. Plus att kanske 2 av de timmarna kors pa en vag som mest bestar av gropar.
Nar vi aterhamtat oss lite sa hoppade vi tillbaka in i bilen och for in till stan for att ata middag. Det blev kycklingbrugare med pommes och cola pa KFC. MUMS! Fast det var lite val mycket chili i burgaren... tyvarr.
Vi passade aven pa att hitta ett hotell att bo pa inne i stan. Forst hade vi tankt bo hemma hos Cyndi under veckan, och sen framat helgen hitta ett hotell. Men nu visade det sig att det tar over en timme med bil att aka fran Cyndi till stan, plus att dom hade valdigt lite plats for oss att sova pa i sitt hus. Sa vi hittade ett bra hotell inne i stan istallet, till bra pris. Sa det kandes mycket battre och enklare.
Sondag 20 november - dag 50
Hotellfrukost i Ghana betyder iiiinte riktigt samma sak som hotellfrukost i Sverige. I Sverige ar vi bortskamda med att det star uppdukade metervis med massor av olika sorters yoghurt, korv, agg, brod, sylt, bar, frut, flingor, fikabrod, juice osv. I Ghana far du vara glad om du ens far valja mellan the eller kaffe. Och om du vill ha stekt agg eller omelett. Det ar namligen det en hotellfrukost har bestar av - en kopp the eller kaffe (ibland finns milo (oboy)), och en omelett/stekt agg, och 3 rostade mackor. Du kan inte ens valja morkt eller ljust brod. Och for denna fjuttiga lilla pluttrfrukost, som man inte ar matt pa mer an en timme, vill dom ha mer an 10 cedis. Alltsa 50 spann..
Nar jag, Kanu, Aicha och Faiza mumsat i oss varsin minipluttfrukost, reser vi oss upp for att ga, men blir stoppade i dorren ut. Tydligen maste vi betala for tva personers frukost, eftersom att det bara ingar en frukost per rum. HUR KNAPPT? Vi sover ju 2 personer i varje rum, och vi betalar fullpris for rummen. Plus att det star pa deras prislista att internet och frukost ar included i priset. Men dom vagrade ge med sig, sa det var bara att punga upp 20 cedis for lite brod och te.
Dagens aventyr inleddes med att vi akte ivag till morfars hus, dar han bor med hela stora slakten. Helt sjukt, dom var sakert 50 personer som bor dar pa samma gard. Visst att det kan vara trevligt att bo med sin familj, men det dar var typ extremt, jag skulle aldrig sta ut med sa mycket folk pa sa liten plats. Sa intensivt! Alla dar var iallafall jattetrevliga och glada att vi kommit och halsat pa dom. Jag fick till och med ett par skor av en kille som ar typ 20, som ar Kanus morbror. Man blir forvirrad av den dar slakten alltsa..!
Kumasi market - gaaanska mycket folk
Nar vi halsat pa alla i den gigantiska slakten, och suttit inne hos morfar och pratat ett tag sa for vi in till stan. Vi hade planerat att kopa en massa julklappar och presenter dar. Tjejerna fran Holland som vi traffade nar vi var i Mole nationalpark, sa namligen att dom hade hittat massor med bra och billiga grejer i Kumasi, sa vi tankte att vi ocksa skulle forsoka. Men alltsa. Stan, eller marknaden kanske jag ska kalla den, var helt SJUK! Aldrig sett sa mycket folk, bilar och marknadsstand pa ett och samma stalle. Plus att det var 33 grader varmt och soligt som fan. Det kanske inte ar sa svart att forsta att vi inte orkade ga dar sa lange. Lite grejer hittade vi iallafall som vi kopte, sa vi gick inte helt lottlosa!
Nar vi tillslut kom tillbaka till hotellet var vi HELT slut! Vi kakade en sen luch, och sen gick vi upp pa rummet och duschade. Pa kvallen var vi sa extremt trotta efter den intensiva formiddagen, sa vi bara lag och kollade pa tv hela kvallen. SKONT!
Lordag 19 november - dag 49
Na, jag kan ju saga att klockan var efter 7 innan han hade hamtat oss och vi var pa vag fran Tamale. Inte for att vi hade brattom eller sa, men nar folk sager en tid har sa ar det inte alltid den stammer. Ghana gar ju pa GMT-tid, och nagra tjejer som vi traffade sa att har skulle GMT lika garna kunna betyda "Ghana Maybe Time". Och jag kan inte annat an halla med!
Kintampo waterfalls (inte varan bild)
Hursomhelst, det var skont att aka bil, istallet for buss. Da kan vi namligen stanna precis var vi vill och precis hur lange vi vill ocksa. Langs vagen mellan Tama och Kumasi ligger namligen Kintampo waterfalls, ett extremt vackert vattenfall, helt otroligt. Saklart kunde vi inte lata bli att stanna dar, turister som vi ar! Och tur var val det, jag hade inte velat missa det. Aaah, nee det gar inte att beskriva med ord hur vackert, fint och harligt det var dar!
Nar vi njutit av vattenfallet och lite svalkande bad (i vattenfallet) sa hoppade vi tillbaka in i bilen och fortsatte soder ut. Visserligen hade vi redan akt mer an 3 timmar, men det var lika langt kvar. Kring 15-tiden kom vi antligen fram till Kumasi. Vi for direkt till Golden Gate Hotel, dar Aicha brukar bo nar hon ar har. Da var det rakt in i duschen som gallde. Svettig efter 6 timmars bilakande, plus att vi badat lite vid vattenfallet, sa man kande sig inte sa frasch.
Nar vi duschat klart och borjade inspektera varat hotellrum sa insag vi att det var mycket som inte var som det skulle. For det forsta sa fungerade inte Airconditionen. Ajjabajja. Den ar typ viktigare an sangen... Det stog att den var pa 18 grader, men man kande direkt att det var minsann inga 18 grader som kom fran den, snarare det dubbla.. For det andra sa fungerade inte vagguttaget dar sladden till kylskapet satt, sa om vi ville ha igang kylen sa kunde vi inte se pa tv, och tvart om. Och for det tredje sa fungerade inte lampan innanfor dorren. Visst, den kanske inte var sa viktig, men man vill ju anda att saker och ting ska fungera.. Sa vi vart lite irriterade pa att ingenting verkade fungera, sa vi kravde helt enkelt att fa byta rum. Och dar fungerade allting faktiskt!
Pa kvallen har vi bara vilat, atit middag i hotellets restaurang, promenerat lite i omradet och allmant tagit det lugnt.
Fredag 18 november - dag 48
Denna sista dag har vi sett till att fixa allt det sista som vi inte far glomma innan vi far harifran.
Pa formiddagen kom tjejen som flatade mitt har forra gangen och fixade nya flator till mig. De som jag hade innan var fortfarande nagorlunda bra, men jag tankte att jag ville ha nya och frascha nar jag ska till Kumasi och Accra. For hon var superduktig och snall, sa jag vet att om hon gor dom sa blir dom bra!
Pa eftermiddagen nar jag blivit fin i haret och Kanu varit ivag till mosken, sa snyltlanade vi Teachers moppe igen. Vi hade lite arenden att utratta, och det ar sa smidigt att prutta runt pa moppen istallet for att betala en massa taxisar hit och dit.
Vi for forst och kopte en dagbani-english ordbok, sa att nasta gang jag kommer hit sa kan jag fatta va folk snackar for skit om mig ;) Sen akte vi in till stan och handlade lite matsack till varan langa resa imorgon. Lite kex, lite karra, lite juice. Da klarar man det mesta!
Nar vi kom hem igen sa var det full fart pa garden. Det byggdes och snickrades och hammrades overallt. Anda fram tills det blev morkt holl dom pa med byggandet pa huset. Under tiden gick vi in och packade vara grejer. Skont iallafall att vi inte har lika mycket grejer att ta med oss hem som vi tog hit. Tack och lov! Vi gav till och med bort en av vara storsta resvaskor for att vi inte behovde den!
Nar vi packat klart och kakat "sista maltiden" i Tama, sa tog vi, precis som vi lovat kvallen innan, ut varan TV pa garden och slog igang dagens film. Precis som tidigare dagar sa tog det inte manga minuter forran ungarna borjade hitta till varan gard. Och vi som tyckte att det var mycket ungar igar. Jo tjena. Idag var det MINST 60 ungar har, och ALLA satt tysta och snalla och tittade pa film. Helt sjukt. Dom var hur som helst superglada och nojda och tyckte att det var jattekul att fa titta pa film. Vi bjod till och med pa kex till alla. Sa det var lilla julafton for dom ;)
Torsdag 17 november - dag 47
Nar vi var klara pa radion sa tankte vi ta taxin hem, men vi kom fram till att det inte var saaa himla langt hem, sa vi bestamde oss for att promenera istallet. Visst, det var varmt och svettigt na javulskt! Men det ar anda skont med motion. Nar vi kom hem och de forstod att vi promenerat hela vagen sa tyckte dom typ att vi har dumma i huvet. "men varfor tog ni inte en taxi? det kostar bara 3 cedis" och blablabla. De har inte samma promenadkultur har som vi har i Sverige ;)
Nar vi fatt i oss lite lunch och dricka och aterhamtat oss efter promenaden sa satte vi igang att tvatta. ORDENTLIGT. Vi hade massor med tvatt och allting maste tvattas upp innan vi far fran Tama.. Handtvattas, mark val.
Pa kvallen upprepade vi samma sak som kvallen innan, namligen att vi tog ut tv'n och tittade pa film ute i varmen. Sa fort vi slog pa tv'n sa var det nagra barn som sag det och kom och satte sig med oss for att titta. Och jag vet inte hur det gick till, men en halvtimme senare sa var det sakert 20 barn har..! Dom flesta har nog ingen tv hemma, sa dom var jatteglada att fa sitta och titta med oss. Men sen blev klockan valdigt mycket sa vi var tvungna att skicka hem alla barn, det ar ju skola imorgon. Sa vi lovade dom att dom kan komma tillbaka imorgon kvall, da fortsatter bion!
Onsdag 16 november - dag 46
Nar vi var klar pa tidningen sa akte vi till spagubben. Han hade nagra grejer till oss som vi skulle hamta. Sa vi satt och pratade med han en stund ocksa, han har alltid huuur mycket som helst att saga. Vi skulle nog kunna sitta dar en vecka i streck och han skulle fortfarande babbla...
Efter ett tag blev vi valdigt trotta, det var helt sjuuuukt varmt. 37 grader sa dom pa nyheterna. Och da ska ni veta att det inte kravs mycket for att man ska bli helt slut. Sa gubben sa att det var bast att vi skulle aka hem och vila, ata och dricka ordentligt, sa vi inte skulle borja ma daligt. Men guess what? Nar vi kommer hem finns det varken elektricitet eller rinnande vatten. Sa ingen flakt och ingen ordentlig dusch. Bara manuell handflaktning och bucketshower.
Pa kvallen nar de ANTLIGEN slog pa strommen igen, sa tog vi ut tv'n och satt dar med hela familjen och tittade pa film och kakade middag. supermysigt! Vi hann inte titta sa himla lange innan vi hor att det borjar droppa och rinna nagon stans... Vattnet ar pa igen! Da blev det full fart pa alla, fram med alla hinkar, dunkar, burkar, byttor och annat som gar att fylla med vatten. Lika bra att fylla precis ALLT som gar med vatten, man vet aldrig nar man har rinnande vatten igen. Och det ar ju onodigt att ga till brunnen och bara vattnet hem nar man kan ha det fran kranen!
Tisdag 15 november - dag 45
Pa eftermiddagen sa for vi en svag in till stan och handlade lite mat, framfor allt pasta som vi skulle ata till middag. Vi kopte ocksa lite nya lampor da vara lysror som vi har pa huset ar daliga. Sa vi har bytt ut dom mot vanliga starka energilampor istallet. MYCKET battre!
Kumasi
Sa det ar darfor det vart lite dott har pa senaste tiden..
Nu befinner vi oss hur som helst i Kumasi. Kl 7 i morse blev vi upphamtade av en slakting som passande nog skulle aka till Kumasi idag, och som hade en stor fin bil med 3 lediga platser i. Pa vagen passade vi aven pa att stanna vid Kintampo waterfalls, helt underbart vackert vattenfall! Vi badade lite och tog en massa bilder, det var sa himla fint!
Nan gang kring 14-15 tiden kom vi fram till varat hotell, som ligger centralt och bra till i Kumasi. Vi har atit middag pa restaurangen har och promenerat runt lite i omgivningarna. Men nu ar vi extremt trotta och har lite ont i huvet, sa nu blir det godnatt. Imorgon ska vi shoppa julklappar och halsa pa morfar!
Måndag 14 november - dag 44
Vi sitter ute i mörkret. Kanu är så mörk, så det är bara tänderna som syns, haha! ♥
Sista veckan i Tamale nu, vi har bara 4 hela dagar kvar här. Det känns väldigt konstigt faktiskt. När vi kom hit så hade vi (vad sóm kändes som) oändligt många dagar här, drygt 6 veckor. Kan tyckas mycket, men ursäkta språket, det går nå jävulskt fort! Första tiden tyckte vi att dagarna var sååå långa, man hann göra så himla mycket. Men nu, man hinner knappt resa sig ur sängen på morgonen så är det kväll och dags att lägga sig igen. Precis som hemma alltså..
Måndagen började lugnt som de flesta andra dagar. Redan när jag vaknar, mellan 7-8 på morgonen, så är det sjukt varmt och soligt ute, så man vill bara krypa tillbaka in i sängen och låtsas att det är mörkt och svalt. Men man vet att man har en varm och svettig dag framför sig.. Så man hinner inte ens vakna så börjar projektet att hålla sig så sval som möjligt så man inte börjar koka. Risken finns.
Under förmiddagen åkte Kanu och Taju till Kanus gamla skola här i Tamale för att ge dom lite fotbollsshorts och fotbollströjor. Vi tänkte bara göra det lite snabbt och enkelt och lämna över dom och så var det klart. Men nej, det ville inte dom på skolan. För dom var det västa stora grejen att få lite kläder, så dom ville göra något större av det. Vi har därför pratat med våran granne som jobbar med radio, så han och hans kollega från en tidning, ska följa med oss och gå dit imorgon på morgonen. De kommer att fota lite och berätta om det i radion, samtidigt som dom berättar om barnhemmet. Så Kanu och Taju återvände hem med lika mycket grejer som dom åkte iväg med..
Idag när det var som allra varmast ute, slog vi på en Ghana-film inne i vårat rum, på lill-tv'n. Det tog inte länge förrän alla i huset satt där inne och kollade, haha. Jag däremot fattar ingenting som dom säger i filmen så jag ids inte titta så mycket. Min uppmärksamhet riktades istället mot mina räddare i tråkighetsnöden - korsordstidningarna! (i know, pensionärsvarning, men dom är skitbra!) Hur som helst, det hann inte gå många minuter av filmen så hade första personen somnat. Och allt eftersom så somnade fler och fler personer. Av ren utmattning av värmen, det är sjukt.
När filmerna var slut och alla vaknat igen, så for jag och Kanu till en fotbollsplan där hans gamla fotbollslag Great Heroes hade träning. Vi hade lilla julafton och delade ut tröjor, shorts och träningsvästar till dom. Snacka om lyckliga grabbar! Tränarna blev också superglada och tackade så mycket.
Det blev en snabbvisit på fotbollsplanen eftersom att det egentligen var middagstid och våra magar skrek efter mat. Så det var bara att fara hem och käka FUFU! smarra smarra :)
Söndag 13 november - dag 43
Vi hade en väldigt lugn och skön söndag. Det är väl egentligen till och med det som är hela syftet med dagen söndag - att slappa. Fast vi åkte faktiskt på en liten utflykt på morgonen. Jag, Kanu och mormor hoppade in i en taxi och åkte först in till stan där vi bland annat köpte lite bröd, mjölk och te. När vi köpt det vi behövde gasade iväg mot en by som ligger någon/några mil utanför tamale city. De vi skulle hälsa på var Kanus tränares (som han hade när han spelade här) föräldrar. Dom var väldigt snälla mot han när han var liten, hjälpte och tog hand om honom ibland. Så nu ville han träffa dom och ge dom lite mat och pengar. Dom blev jätteglada att vi kom och hälsade på, men vi kunde inte stanna så länge, för mannen var sjuk och kvinnan skulle iväg någonstans. Så vi tackade för oss och puttrade hem till Tamale igen.
Väl hemma passade vi på att vila och ta det lugnt. Värmen är extremt påfrestande mitt på dagen. Man blir helt slut, och om man inte är noga och dricker mycket så blir man helt kokobäng i skallen. Det gäller även att duscha, eller snarare hälla kallvatten på kroppen, minst 2 gånger om dagen. Det är extremt skönt!
När vi återhämtat oss och vilat ut, så for vi iväg till Stadium igen. Oscar hade ringt och det var nån match som han tyckte att vi skulle komma och se. Det var tydligen många som Kanu spelat med tidigare som var med i matchen. Passande nog så kom vi dit när det var bara typ en kvart kvar, så vi slapp stå där och titta hur länge som helst! Efter matchen ville alla såklart hälsa och babbla lite med Kanu, och många var glada att se honom. Men vi stannade inte där så länge, vi var extremt hungriga, vi hade inte kommit ihåg att äta lunch. Så vi tog med oss Oscar och for hem och käkade. Tydligen blev det väldigt sen middag, för vi hann inte mer än äta så var klockan väldigt mycket, och det var i princip dags att sova. Så vi satt bara ute en stund, sen var det godnatt-time.
Lördag 12 november - dag 42
På morgonen åkte, sooooooom vanligt, jag Kanu Aicha och Faiza in till stan för att handla. Vi handlar mat minst en gång om dagen känns det som! Men för tillfället så bor vi 12 personer här (om jag kommit ihåg att räkna alla), och alla har en mage som ska mättas flera gånger om dagen. Så det är bara att handla, handla, handla som gäller! När vi var i stan så hittade vi ett ställe där dom säljer ghana-filmer. Eftersom att det inte finns att få tag på ghana-film annat än just i Ghana, så var vi tvungna att passa på att köpa några stycken. Det lär nog bli fler innan vi far hem!
När vi återvände från stan så var folket här hemma i full fart med hårflätning och matlagning. Så vi stoppade i oss lite lunch, och sen var det bara för mig att plocka ut flätorna som Faiza gjort på mig i torsdags (tror jag det var), tvätta håret, turbo-torka det (går extremt snabbt i denna värme), och sätta mig och få nya flätor. Det var nån kompis till nån som var här, och hon jobbar med att bland annat fläta hår. Hon tyckte att mitt hår väl väldigt mjukt, så jag frågade om det var svårt att fläta, men hon sa att det var okej. Så jag hoppas att det inte var allt för jobbigt, man vill ju inte vara till besvär. Hur som helst var flätorna superbra och jag är jättenöjd! Vi får se hur länge dom håller, jag kanske måste leta upp henne och göra nya innan vi åker till Kumasi.
en webcam-bild på mina flätor kunde jag iallafall fixa! :)
Medans jag satt och blev flätad så funderade jag hur mycket hon skulle vilja ha betalt. Allting är så himla annorlunda jämfört med hemma, så man vet aldrig någonsin vad något kan tänkas kosta.. Men jag kom iallafall i mina tankar fram till att jag ville ge henne 10 cedis = ca 40-45 kr. Det tyckte jag kändes som ett rimligt pris. Men när hon flätat mig, Aicha, mormor och en till tjej klart så sa hon att hon ville ha 7 cedis. FÖR ALLA 4!! Det är typ 30 spänn. Förstå. Men jag protesterade, så tillslut så gav vi henne nog minst det dubbla. Hur som helst var det ändå väldigt billigt. Skulle du gå och fläta dig sådär i sverige skulle det säkert kosta några hundra kronor per person.
På eftermiddagen lånade vi teachers moppe igen. Men vi åkte INTE till stan, believe it or not! ;) Vi åkte istället till Tamale Sports Stadium, som faktiskt ligger väldigt nära där vi bor. Kanus kompis Oscar spelade träningsmatch på träningsplanen, så vi fick tyvärr inte gå in på stora arenan.. Vi stannade bara en liten stund, för våra magar började kurra ordentligt, så vi åkte hem och käkade middag istället.
Tyvärr...
Vi kommer självklart att fortsätta fota, så när vi väl får chansen så kommer det såklart upp massor med bilder igen. Om inte annat så får ni ju se bilderna när vi kommer hem om 2 veckor.
Fredag 11 november - dag 41
Vi började dagen med att återvända till barnhemmet. När vi var där i onsdags så var inte föreståndaren där, och vi hade lite frågor till henne. Vi hann inte mer än in på gården så hade vi 10 ungar omkring oss. Dom skulle egentligen vara i skolan, alla hade skoluniformer på sig, men jag tror att dom hade rast just då. Oavsett tid, plats och tillfälle, så blir alla ungar här helt tokiga när dom ser att man har en kamera. Dom gör verkligen allt för att få vara med på bild! Så man kan ju inte låta bli att fota, en sån enkel sak som kan göra en massa barn så glada. Och ännu gladare blir dom när dom får se bilden vi har fotat - tänk va fantastiskt med digitalkameror!
När vi hade busat klart med skolbarnen så fick vi träffa föreståndaren för barnhemmet inne på hennes kontor. Vi hade lite frågor, mest rena faktafrågor om barnhemmet. Det är bra att ha lite kunskap om det ifall att vi få frågor om det, så vi inte verkar helt lost och okunniga. Hon gav oss även tillstånd att gå runt och fota lite på gården och inne i byggnaden, så att vi kan visa för folk hemma i Sverige. Innan vi gick därifrån passade vi även på att lämna över lite pennor som vi fått från Forex. Pennor är alltid bra att ha, barnen behöver alltid pennor till skolan och läxor.
På eftermiddagen gjorde vi inte så himla mycket, några här hemma gick iväg till moskén som vanligt på fredagar. Vi var även en snabb sväng in till stan för att köpa lite bröd och frukost, plus att vi hann med att besöka våran spågubbe. I övrig blev det en lugn och varm kväll. Vi satt ute och kollade på månen och stjärnorna, det är så himla vackert. För här är det verkligen mörkt på kvällarna, och det är varmt ute, så man kan sitta hur länge som helst och bara glo på himlen!
Torsdag 10 november - dag 40
Kanu med sitt kusinbarn
Tidigt på förmiddagen åkte vi in till stan med mamma Aicha och Faiza för att handla mat. Det är bäst att komma sig iväg på morgonen, innan det hunnit bli 35 grader varmt. Vi ringde efter en taxi som kom och hämtade oss från gården, lyxigt nog. Inte för att taxin i sig var speciellt lyxig, snarare skruttig, som alla andra taxibilar här.. Iallafall, vi handlade en massa mat som vanligt, och vatten. Det går extremt mycket vatten i värmen. Man dricker väldigt många liter om dagen, för annars känns det som att huvet börjar koka och man svimmar tillslut.
Våran kompis Peace som bodde hos oss i två dagar, sen kom ägarna och hämtade hem henne. Nu är det väldigt tomt och vi saknar henne mycket! ♥
På vägen hem åkte vi förbi våran "spågubbe", Aicha hade köpt lite bröd och te och annat gott till honom. Han vill aldrig ta emot pengar om man vill ge han lite, men mat vill han gärna ha! Och han är alltid så snäll och hjälper oss med en massa grejer, så lite fika är han väl värd. Vi blev där några timmar, och sen blev jag extremt trött och hungrig, vilket alltid leder till dåligt humör när det kommer till mig. Så jag blev lite less, och krävde våran hemgång! När vi kom ut från farbrorn så väntade våran taxi på oss, och körde oss hela vägen hem, där lunchen väntade på oss - underbart!
Mitt på dagen orkar man aldrig göra nånting annat än VILA! när solen står som högst, mellan typ 12-15 så är det alldeles för varmt för att egentligen ens vara utomhus. Så man får hålla sig inne eller i skuggan och bara vila och vänta på att det ska bli liiite svalare iallafall.
Söta get-ungar längs vägen
Så nån gång efter 15-tiden så tog vi Teachers moppe och for en till sväng in till stan. Vi hade nämligen glömt att köpa bröd och juice och lite annat smått, plus att vi skulle träffa en gubbe som är manager för Kanus lag som han spelade i när han bodde här. Vi pratade med han om när det passar för oss att komma och dela ut träningströjorna, shortsen och västarna, så vi ska dit på måndag och leka lite tidiga jultomtar!
Vi for även en sväng förbi Young Kotoko Footballpark, där Kanus kompis Oscar hade träning. Vi passade på att säga hej till han och såklart träffade vi även några andra gamla kompisar. Vi kan inte gå nån stans utan att träffa på nån som Kanu antingen har spelat med, spelat mot, eller gått skolan med! Han har till och med sagt att han börjar bli less på allt folk som vill träffa han, att han vill åka härifrån, haha!
Onsdag 9 november - dag 39
Kanu, jag och Rakaya med varsin liten sötnos ♥
Tidigt, tidigt åkte Aicha och Faiza till stan och köpte maaaaaaaaassor med mat, bland annat 50 kg ris, en stooor låda med kyckling och en till lika stor låda med fisk.. så när dom återvände var det bara att sätta igång att jobba. Vårat uppdrag till att börja med var att laga 30 portioner mat. Tur att vi har måga duktiga kockar här, som är vana att göra ordentliga storkok. Undertiden som maten lagades ute på gården så passade jag på att ladda kameror, tömma minneskort och plocka fram en massa tröjor och kläder. När sedan maten var färdigladag och packad i lådor, så lastade vi in oss, maten och en stor resväska full i kläder, i samma skrangelbuss som vi använde i söndags till parken, och for mot Tamale Childres Home.
alla barn älskar att prova solglasögon!
stora snyggingen har hittat två små snyggingar
När vi kom dit hann vi inte mer än hoppa ut från bussen så hade vi en massa barn omkring oss som ville upp i famnen. Vi alla tog varsin unge på armen och gick in. Vi fick hälsa på dom allra minsta barnen på barnhemmet. De låg i små rum, 3 babysar i varje rum. Jag tror att det var minst 5 rum med 3 i varje, så minst 15 stycken, och alla var under 1 år gamla. Den allra minsta var bara 3 veckor. Helt underbart söta barn! Men ville bara ta med sig alla hem och krama dom! ♥
några av barnen väntar på maten..
lilla familjen? ;)
När vi gått på husesyn där inne gick vi ut på gården igen där personalen samlat alla dom större barnen. Då passade vi på att dela ut kläderna som vi hade med oss, så vi klädde alla barnen, stora som små, i knallgula tröjor. Även personalen fick sig några nya tröjor. Dom sliter säkert väldigt väldigt hårt, och har troligen inte speciellt bra betalt.. 
detta var världens snällaste unge, så lugn och snäll! ♥
hela gänget!
När alla hade på sig sina gula fina tröjor, så ställde vi upp för att ta ett fint gruppfoto. Men barnen var otåliga och orkade inte så stilla så länge, speciellt inte när dom såg att det fanns mat och festis som väntade på dom. Vi skyndade oss att fota klart, och delade sedan ut maten. När barnen satt tysta och snälla och käkade, passade vi på att ge resten av sakerna till personalen. Bland annat hade vi med oss lite bjölor, shorts, underkläder och ännu mer tröjor. Förhoppningsvis kommer allting till stor nytta. Alla blev väldigt glada, så det kändes superbra att kunna hjälpa till lite grann iallafall. Vi har även sagt till dom att vi gärna ska skicka mer grejer till dom i framtiden, så vi har fått deras adress och allting, så det är bara att börja samla grejer igen när vi kommer hem!
Sveriges fotbollsladslag? :)
Kanu hjälper barnen med drickan
Tisdag 8 november - dag 38
På morgonen var vi så duktiga och gjorde bort all våran tvätt, som vi har sparat på väldigt länge. Men det var inte så himla mycket som vi trodde, det var mest bara stora grejer, så det gick ändå ganska fort. För varje gång vi tvättar här, så blir jag mer och mer tacksam för våra tvättstugor hemma i sverige!
Efter tvättandet fick jag väldigt ont i huvudet, min kropp är väldigt racklig här. Just när jag lyckas bli av med min jobbiga halsfluss (elle va det nu var?) så kommer huvudvärken och förstör. Så jag låg bara inne och sov och vilade hela dagen. Typ kollade på tv och löste korsord. Mer än så orkade jag inte.
Men framåt eftermiddagen blev jag rastlös, och mitt internetberoende tog mig hela vägen in till stan, trots min huvudvärk. Vi packade in oss 6 pers+chaufför i en liten skruttig taxi, som körde oss in till stan. Aicha skulle handla en massa mat, men jag orkade inte följa med, så vi fixade bara internet och sen for jag, Kanu, Taju och lilla turbokillen hem igen. Aicha och Faiza var borta flera timmar till, och jag vette tusan vad dom pysslade med eller höll hus. Det var då iallafall mörkt sedan länge när dom tillslut kom hem igen. Så vi proppade i oss middag och huvudvärkstabletter, och sen blev det rakt i säng.
Måndag 7 november - dag 37
På morgonen tog vi teachers moppe och for och mötte upp morfar och hans son på busshållplatsen. Dom bor egentligen i Kumasi, men kom för att fira "nyår" med oss. Självklart kunde vi inte lasta oss 4 personer på en liten moppe, så vi haffade en taxi som fick köra morfar och killen hem, så kom vi puttrandes efter på moppen.
morfar och hans son
Vårat internet hade också hunnit ta slut denna dag, det räcker nämligen bara 30 dagar när man laddar, så vi hoppade på moppen igen och for in till stan, i förrhoppning om att airtel skulle ha öppet, men nej. Stängt. Vi var även på jakt efter en matta som vi kan ha i vårat rum och sitta på, eftersom att vi vill inte ta in stolarna som vi har ute, det blir så smutsigt. Och när man är inne vill man inte bara sitta på golvet, det är väldigt hårt.. Men mattorna var också stängda. Eller vi hittade iallafall ingen som sålde dom. Det enda som vi hittade som vi var ute efter var plastpåsar. Jätteroligt...
Taju med den stackars kossan
När vi kom hem var folket fullt upptagna med diverse ko-slaktar-aktiviteter. Det är nämligen tradition att man offrar ett djur under "nyåret", och för oss blev det en stackars ko som fick sätta livet till. Vi slapp iallafall se när dom tog ihjäl han, men det var full aktivitet med att steka, koka, fritera, och allmänt tillaga och äta så mycket kött som möjligt. Dom frågade om jag ville smaka lite, och visst, varför inte? Men när det visade sig att det var lever och typ nå tarmar så tackade jag nej och gav det till Kanu istället. Dom tyckte att jag var konstig, för här är det typ dett godaste man kan äta från kon. Det är flera som har frågat om jag är vegetarian och om jag inte gillar kött. Men det är inte så lätt att förklara att jag nästan bara äter köttfärs och kycklingfilé hemma.. Det är liksom så annorlunda.. Så jag säger bara att jag inte gillar kött så mycket, att jag bara äter lite, det är enklast så..
Hela eftermiddagen och kvällen gick åt till dessa ovan nämnda kött-aktiviteter, vilket betyder att jag inte gjorde så mycket, hehe..
Söndag 6 november - dag 36
Det var en stor högtid här i Ghana i söndags. Det var muslimskt nyår, som såklart skulle firas ordentligt. Till att börja med så klär sig alla i nya fina kläder, gärna färgglada. Alla är glada och taggade att fira ordentligt. Så när vi hade klätt oss tjusigt så packade vi in hela släkten i en skranglig minibuss, som körde oss in till stan, där flera tusen människor samlats i en park för att be tillsammans. Först satte vi oss på en matta och käkade lite karameller. Det var bara vi brudar som var där, för grabbarna gick iväg sitt ställe, där dom skulle be. Så vi väntade, väntade, och väntade. Tack och lov så hade vi en plats i skuggan. Trots att klockan bara var strax efter 8 på morgonen så var det ohyggligt varmt. Speciellt när man måste ha långbyxor, tröja och en sjal över huvet. Och det är 30 grader varmt. Då svettas man. Nå, tillslut drog dom igång, så alla ber, och jag vet inte riktigt vad jag gör, så jag bara härmar dom jag står brevid och hoppas att jag inte ser föööör lost ut, hehe. Det verkade iallafall gå bra och alla var nöjda och glada när dom hade bett klart, ungefär 5 minuter senare.
Så vi försökte komma oss ut från parken så snabbt som möjligt. Men det är inte lätt när det är en inhägnad park, med bara en endaste liten utgång och det är fleeeera tusen människor där som vill ut på en gång. Till sist var vi alla tillbaka i skrangelbussen iallafall och började fara hemåt. Under hemfärden passade vi på att stanna och hälsa på lite släktingar, då man måste göra det när det är den här högtiden. Helst ska man fira den med så många som möjligt...
Resten av dagen hände det inte så mycket. Vi for en sväng in till stan, men det var ingen idé då nästan allt var stängt. Så vi vilade bara och socialiserade med folket här resten av eftermiddagen och kvällen.
Lördag 5 november - dag 35
Lördag morgon var den sista lugna morgonen. Tänk om vi vetat det, då hade vi njutit ordentligt. På eftermiddagen kom nämligen släkten från Nigeria - Aichas bror med sin fru och deras extremt energifulla och intensiva turbo-son. Sen dess har vi inte haft en lugn stund, speciellt inte jag. Han går efter mig exakt varje steg jag tar, precis som en svans. Så alla här mobbar han och säger att han är kär i mig och kallar mig för hans fru, så Kanu är lite avundsjuk ibland, stackarn. Men han har inget att oroa sig för, den där ungen har waaaaaaaaaaaaaaaaay too much energy, jag orkar knappt vara i samma rum som han i 2 minuter....
Så lördagen spenderades bara hemma i sällskap med familjen, dom hade mycket att prata om, och alla var glada, eftersom dom inte ses så himla ofta.
Fredag 4 november - dag 34
Fredagar är moskédagar. Och till moskén går folket kl 13. Så eftersom att det är fredag och då ska man fredagmysa, så på förmiddagen tog vi det bara luuungt och chillade. Man orkar ändå inte sätta igång och göra nåt innan folket går iväg. Bara lite tvätt som vi fick gjort, men det var ytterst lite, bara det allra viktigaste..
Under tiden när alla var borta och bara jag och Aicha var hemma, så hörde vi hur det började droppa och rinna nån stans.. Kan ni tänka er något så otroligt, dom slog på vattnet!!! Vilken lyx med vatten i kranen. Men vi fick spola länge, länge innan vattnet var klart. Till en början var det brunt och äckligt och smutsigt. Det var nog mycket sand som hade kommer in i rören och ledningarna. Så när vattnet väl blev klart och rent så blev alla helt galna och sprang runt och fyllde vatten i alla hinkar, burkar, tunnor och allt vi äger. Vi tog oss även en sväng in till stan och köpte en stor tank som rymmer flera hundra liter vatten, för vattnet är som elen här - den kommer och går som den vill ibland är det på, ibland av. Ibland kan det vara av länge till och med. Så tanken är superbra, vi fyller den när vattnet är på, så vi har när som stänger. På så sätt slipper folk gå och hämta vatten och bära hem det i värmen.
Torsdag 3 november - dag 33
I vanliga fall sover jag jäääääääääääättelänge på morgonen, till efter 7, till och med till halv åtta nån gång. Riktig sömntuta jag är. Så när jag idag gick upp kl 6 så vart alla väldigt chockade att jag var vaken så tidigt. Vi hade inte berättat för någon vad vi skulle iväg på för nåt äventyr, så dom var väldigt nyfikna och fundersamma. Vi sa bara att vi skulle hälsa på en kompis till Kanu, och att vi var tvungna att gå dit tidigt. Egentligen skulle vi till flygplatsen och hämta Aicha, men det var ju en överraskning att hon skulle komma, så det kunde vi inte säga.
Faiza och Aicha
Strax efter 8 landade planet, och sedan dess har vi inte haft en lugn stund, haha. Det blev lite mera fart på stället sen Aicha kom. Vi hann bara hem och lämna väskorna och byta om lite, sen var det shopping deluxe som gällde! Hon behövde sig först och främst en säng, men det blev även en massa mat, en liten tv och en massa annat smått och gott som fick följa med hem. 8 shoppingtimmar senare var vi heeelt slutkörda, så vi orkade inte göra mycket mer resten av dagen. Men på kvällen lagade Aicha lite RIKTIG mat till mig - pasta med köttfärssås. Fatta va gott. Efter halva portionen var jag mätt, men jag proppade i mig andra halvan också bara för att det var så extremt gott! Och det bästa av allt - det blev massor med rester, så jag kan äta det fler gånger!
riktig mat!!
skuggtemperaturen ca kl 17 på eftermiddagen, just innan solen gick ner.. förstå att vi svettas!
31 oktober - 2 november. dag 30-32
Solnedgångarna är så himla vackra här ♥
Sjukdomen vill inte ge med sig. Jag hostar, snorar och har extremt ont i halsen fortfarande. På dagtid är det helt okej, inte helt bra, men ändå så jag kan aktivera mig lite. Men på kvällen och natten. herregud. jag vaknade i natt av att jag inte kunde andas. det var totalstopp i båda näsborrarna. och att andas med munnen var heller inget alternativ, då jag inte kan minnas att jag någonsin haft såhär ont i halsen. Bara att andas och svälja var HEMSKT, så ont att jag helst inte gjort något utav det..
vi har iallafall vart till stan och köpt medicin, men den verkar vara långsamtverkande. Det har då inte blivit nå bättre på ett dygn åtminstone. Men man kanske inte får ha så bråttom..
så de senaste dagarna har det tyvärr inte heller blivit något annat än massor med vila, nån kort sväng till stan, och nå små promenader. Det är tur att vi inte har så extremt mycket som vi MÅSTE få gjort.. men trots det så börjar jag bli less på att vara sjuk. gå runt och hosta och snörvla och ha ont är inte roligt. Feber verkar jag dock klarat mig undan, tack och lov!
Kanu är inte heller 100% frisk ännu. Han har också ont i halsen och hostar. Men han verkar iallafall inte vara så tät i näsan. Skönt om han får klara sig undan det! Men vi knaprar tabletter och medicin flera gånger om dagen, så nog vore det väl tusan om vi inte blev friska snart??
Snart kommer förresten Aicha hit också, så då lär det bli fart på herrskapet. Plus att hon har med sig marabou till mig. Det finns nog ingenting som är så effektivt mot förkylning och onda halsar som marabou! ♥
Vi har iallafall hunnit fota lite grann trots att vi mest legat inne och vilat. Titta o njut :)
vårat vackra och underbara mangoträd! (som tyvärr inte har nå mangosar just nu, så egentligen är det bara ett vanligt skruttigt träd.. hade lika gärna kunnat vara en björk..)
En massa ungar som vallar kor
alla söta ungar vill vara med på bild när de ser att man har en kamera
Även våra grannar som är stora ungar, vill vara med på bild. Det är inte så vanligt med kameror här, så det är en ganska stor grej att bli fotad.
En söt hund som vi hittade längs vägen. Det är inte så vanligt med hundar här. jag trodde att dom som fanns var vilda, för man ser aldrig att dom promenerar med människor som äger dom. Men tydligen äger folk dom, och hundarna rastar sig själva..
ännu en vacker solnedgång
Brudar, brudar, brudar. Av 9 personer som bor här i huset nu, så är 7 tjejer. GIRL POWER!
Fr vänster: lilla flickan som bor med mormor, stora flickan nr 2 som bor med mormor (det finns 2 stora), mormor, Faiza och mamma Rakaya.
