Elin

Tidigt som FAN klev Kanu upp och åkte in till stan, i jakt på bussbiljetter till Mole national park. Dom öppnar biljettförsäljningen kl 6 på morgonen, och om du vill vara säker på att få en sittplats på bussen så är det bäst att du är där SENAST kl 6 och köper din biljett. Så duktig som han är så pallrade han sig iväg. Jag erbjöd mig att följa, flera gånger, men han tyckte att jag skulle få sova vidare. Han motiverade det med att "jag vet att du blir så gnällig och jobbig om du inte fått sova ordentligt". Hehe.

När han kom tillbaka så beordrade jag honom att komma och sova igen, men det gick inte så bra. En stund la han sig och vilade, men magen kurrade för mycket, så vi bestämde att det var lika bra att gå upp å käka frukost. Klockan var ju ändå nästan halv 8!

Resten av förmiddagen så grejade vi bara på med våran packning och lite städning och sånt praktiskt. När klockan närmade sig 13 så tog vi alla våra miljoner väskor (vi ska bara va borta 2,5 dar, men man kan tro att det är 2,5 veckor), knallade upp till vägen och haffade en taxi in till stan. Dom hade sagt på morgonen att vi skulle vara på stationen senast 13.30, och att bussen skulle gå 15.00. Förstår inte varför man ska vara där i så extremt god tid, men lydiga som vi är så var vi där EXAKT när klockan slog 13.30. Men då fick vi ju sitta och stekas i solen i över en timme innan bussen ens kom till stationen. Efter många om och men, mycket packningsproblem, platstjorv och annat roligt så åkte vi iallafall. förvånansvärt nog bara 5 minuter över 3..! Imponerande! Vägarna i Ghana är inte dom bästa. Smala, knappt asfalterade, och GIGANTISKA gropar typ överallt i vägarna. Detta är alltså en motorväg som går mellan 2 av Ghanas största städer. Nå, vi kunde ju ha passat på att njuta, för vägen och förutsättningarna blev ju inte direkt bättre..

När vi åkt nån timme på motorvägen, så svängde vi av på en mindre väg, som endast bestod av sand. Och alla vet väl hur hållbara sandvägar är. Och hur hela och fina dom är efter en regnperiod. Det hoppade och skuttade och skakade ordentligt, men äh, det var väl inte så farligt. Tur bara att man gått på toa ordentligt innan.. Nå, vi fortsätter att åka, och det börjar skymma.. Det blir mörkare och mörkare, och vägen blir sämre och sämre. Tillslut är det nästan bäcksvart ute, och det känns som att det är något som är fel... Ah, juste. Bussen har inga lampor. Inget lyse. Varken hel, halv eller extraljus. Nada! De enda lamporna som fungerar är dom som är INNE i bussen, OCH blinkersen. Så våran superdupermegasmarta busdriver kör alltså på en smal, gropig sandväg i totalt mörker med en skruttbuss fullpackad i folk, och de enda lamporna han har är varningsblinkersen. HUR JÄVLA IDIOTISK FÅR MAN VARA?! Hört talas om att kolla att allt fungerar innan man lämnar stationen? Hört talas om att stanna så fort man märker felet och ringa på hjälp? Hört talas om att vända om? Hört talas om att ringa efter en annan buss? Vad som helst hade han kunnat göra, för att inte riskera över 50 människors liv, men nej. Han fortsätter köra. Efter en stund kommer 2 passaagerare fram med ficklampor som dom kan lysa med på vägen. FICKLAMPOR!!! Inte för att det hjälper sååå mycket, men chauffören ser iallafall någon meter fram, istället för att inte se alls. Han kör på i mörkret i jag vet inte hur länge, känns iallafall som en evighet när man sitter livrädd och håller fast sig hårt i sätet (som förövrigt saknar säkerhetsbälte), och ber för sitt liv, typ. Tillslut kommer det en bil bakom oss, som tillhör nationalparken. Så vi stannar och pratar med dom, och ber dom köra bakom oss med helljuset på, så att det lyser upp vägen. Funkade faktiskt väldigt bra - ända tills chaufförgeniet kör ner bussjäveln i diket och tar sig inte upp!

Alla i bussen ropar att han ska backa långsamt för att ta sig upp, men han verkar inte ha några öron, för idiot som han är så gasar han framåt, så att bussen håller på att välta och får tillsist motorstopp. Då fick jag panik. UT UR BUSSEN. Jag tänker inte sitta i den här bussen nå mer, om chauffören bara försöker göra allt för att ta livet av oss! Så alla gick ut, mitt i jävla bushen, inget nätverk för mobilen, inga gatulampor, ingen by i närheten eller nåt. Ja, då passar busschauffören på att backa. då passar det minsann. Och tänk så fint det gick. Han tog sig ur diket och upp på vägen. Tänk om han bara lyssnat på oss från början?

Det kändes inte nå kul att klättra tillbaka in i helvetesbussen igen efter att vi fått vara ute på fast mark. Den här gången gick det däremot lite bättre. Bilen bakom oss var fortfarande kvar, och lyste upp vägen, och chauffören lyckades OTROLIGT NOG hålla bussen uppe PÅ vägen, inte i diket. Egentligen ska bussen gå hela vägen fram till nationalparkens ingång, men denna stannade i en by, nån mil däifrån. Det var helt enkelt omöjligt att fortsätta. Tack för det, aldrig att jag hade åkt en meter till med den!

Tur som vi hade, så fick vi, 2 holländska tjejer, och en kille (ursprung=okänt), åka med bilen som skulle till nationalparken. De ville ha totalt 30 cedis (inte ens 150 spänn), för att skjutsa oss alla dit. Som hittat! Ni ska bara veta hur underbart det var att sitta i ett fordon som hade lampor! Helt otroligt. Jag har aldrig någonsin uppskattat ett par lampor på en bil så mycket.

Bilturen gick extremt bra och smärtfritt. vi är nog rätt härdade efter denna kväll i helvetesbussen! Vi kom fram perfekt till hotellet i parken för någon timme sedan, så vi checkade bara in, slängde oss på sängen och började gräva i oss våran matsäck som vi släpat med oss. Vi hade tänkt äta den på bussen, men ja.. det var inte riktigt läge för det, om man säger så! Nu är det väldigt sent för oss, klockan är snart 22 och vi ska upp på promenadsafari imorgon kl 7! Så då måste vi vara pigga och utvilade. Hoppas att vi inte drömmer bussmardrömmar ;) Natti natti!

(inga bilder kan tyvärr läggas upp idag, internet funkar nästan inte alls här ute i vildmarken. Men vi lägger upp en massa bilder imorgon eller lördag)