Elin

tidig morgon i Mole Park. Snyggingen är redo för safari i soluppgången!

Vars börjar man egentligen..?

För att ta sig från Mole Nationalpark så tänkte vi ta bussen som går varje morgon från the information centre som ligger alldeles brevid hotellet. Så kvällen innan gick vi till receptionen och berättade att vi, plus de två tjejerna från holland skulle åka med den. De meddelade då att bussen skulle gå 04.00 och att vi skulle betala biljetten till chauffören. De sa även att dom kommer och väcker oss 03.30 så att vi inte försover oss. Men perfekt, det blir bra. Trodde vi. 10 minuter i 4 stod vi uppe vid information centre och väntade. vi väntade och väntade och väntade och.. ja ni fattar.

Nån gång kring halv fem hörde vi något som lät som en buss, men den kom inte och plockade upp oss, och vi såg den inte ens någonstans. Och så vitt i vet så finns det bara en väg och ett information centre. Om den hade åkt så hade vi sett den. Så när klockan var kvart över 5 tyckte vi att vi hade väntat nog, och gick tillbaka till hotellet för att fråga om det inte kommer nån buss? Då säger dom att den redan gått, att vi missat den. Tydligen hade den gått 4.30, men vi var fyra personer, alltså totalt 8 ögon och 8 öron som hade kunnat upptäcka om en buss kommit, men nej. Ingen såg nån buss. Så vi bråkade och tjafsade en stund, och tillslut kom våra kompisar som vi gått safari med dagen innan (ghana-killarna) och skjutsade oss till Damango, en by som ligger typ en halvtimme bort,  där det finns en busstation.

helt okej utsikt när man solar!

När vi kom dit hade ju såklart våran buss redan gått därifrån, så vi fick packa in oss i världens jävla skruttbuss. Plåtrackel. Men vi hade inte så mycket att välja på. Om vi skulle tillbaka till Tamale, så var det bara att stå ut 4 timmar i världens rackelbuss på världens rackelväg. Nå, efter en stund var man van vid hoppandet, skakandet och oljudet från bussen som lät som att den skulle gå sönder i varje gupp.

Som ni märker så är bussarna och vägarna och allt det där inte så mycket att lita på när man åker mellan Tamale och Damango/Mole. Alltid tjorv. Enligt de på hotellet hade det aldrig hänt förut att bussen inte plockat upp passagerarna från informationcentre. yeah right. det tror jag inte på för 5 öre.

Hur som helst. Vi kom fram någorlunda hela och inte det minsta rena till Tamale ungefär 4 timmar senare. 17 mil på 4 timmar, då förstår ni ungefär hur bra vägen var.. Vi hittade en taxi, och tänkte skjutsa våra Hollandtjejer till hotellet där dom tänkt bo, men dom på hotellet sa att de var tvungna att komma tillbaka senare. Så vi tog med dom hem, så dom fick duscha, äta och vila lite efter den kaotiska morgonen.

redo för safari

Efter några timmar kände vi oss redo to hit the road igen. Vi hittade en taxi igen och fick åka några varv genom stan innan vi hittade ett hotell som hade ledigt rum till mänskligt pris. Där de tänkt bo från början var nämligen fullt, trots att de lovat dom ett rum.. Sen hjälpte vi brudarna att hitta till busstationen så de kunde köpa biljetter. De skulle åka vidare till Accra nästa dag. De verkar gilla att åka buss. 12 timmar skulle redan tydligen ta. Jippi. Men dom tog iallafall en av de bättre bussarna, plus att det är bättre väg som dom ska åka på, så det blir nog inga problem!

Innan vi for hem så tog vi även med dom till en bra mataffär inne i stan. Matsäck är ett måste på en 12timmarsresa. Och vi hade slut juice och karra, och på en fredag måste man ju få sig lite snarra, annars är det inte fredag på riktigt!

På kvällen var vi EXTREMT trötta. Så vi tog det bara lugnt och la oss tidigt. Man är rätt trött när man gått upp 03.30!

fisken i vattnet