Måndag 14 november - dag 44
Vi sitter ute i mörkret. Kanu är så mörk, så det är bara tänderna som syns, haha! ♥
Sista veckan i Tamale nu, vi har bara 4 hela dagar kvar här. Det känns väldigt konstigt faktiskt. När vi kom hit så hade vi (vad sóm kändes som) oändligt många dagar här, drygt 6 veckor. Kan tyckas mycket, men ursäkta språket, det går nå jävulskt fort! Första tiden tyckte vi att dagarna var sååå långa, man hann göra så himla mycket. Men nu, man hinner knappt resa sig ur sängen på morgonen så är det kväll och dags att lägga sig igen. Precis som hemma alltså..
Måndagen började lugnt som de flesta andra dagar. Redan när jag vaknar, mellan 7-8 på morgonen, så är det sjukt varmt och soligt ute, så man vill bara krypa tillbaka in i sängen och låtsas att det är mörkt och svalt. Men man vet att man har en varm och svettig dag framför sig.. Så man hinner inte ens vakna så börjar projektet att hålla sig så sval som möjligt så man inte börjar koka. Risken finns.
Under förmiddagen åkte Kanu och Taju till Kanus gamla skola här i Tamale för att ge dom lite fotbollsshorts och fotbollströjor. Vi tänkte bara göra det lite snabbt och enkelt och lämna över dom och så var det klart. Men nej, det ville inte dom på skolan. För dom var det västa stora grejen att få lite kläder, så dom ville göra något större av det. Vi har därför pratat med våran granne som jobbar med radio, så han och hans kollega från en tidning, ska följa med oss och gå dit imorgon på morgonen. De kommer att fota lite och berätta om det i radion, samtidigt som dom berättar om barnhemmet. Så Kanu och Taju återvände hem med lika mycket grejer som dom åkte iväg med..
Idag när det var som allra varmast ute, slog vi på en Ghana-film inne i vårat rum, på lill-tv'n. Det tog inte länge förrän alla i huset satt där inne och kollade, haha. Jag däremot fattar ingenting som dom säger i filmen så jag ids inte titta så mycket. Min uppmärksamhet riktades istället mot mina räddare i tråkighetsnöden - korsordstidningarna! (i know, pensionärsvarning, men dom är skitbra!) Hur som helst, det hann inte gå många minuter av filmen så hade första personen somnat. Och allt eftersom så somnade fler och fler personer. Av ren utmattning av värmen, det är sjukt.
När filmerna var slut och alla vaknat igen, så for jag och Kanu till en fotbollsplan där hans gamla fotbollslag Great Heroes hade träning. Vi hade lilla julafton och delade ut tröjor, shorts och träningsvästar till dom. Snacka om lyckliga grabbar! Tränarna blev också superglada och tackade så mycket.
Det blev en snabbvisit på fotbollsplanen eftersom att det egentligen var middagstid och våra magar skrek efter mat. Så det var bara att fara hem och käka FUFU! smarra smarra :)
