Min egen religion?
Som alla vet, eller säkert inte alla, men en del vet så är det nu ramadan, den månad under året då muslimerna fastar. Min man har gjort det ett bra tag nu, och jag skulle nästan vilja säga att jag tycker lite synd om honom, stackarn som går runt och är hungrig. Speciellt på eftermiddagarna då han inte ätit på 12 eller 13 timmar och ska iväg och träna fotboll i två timmar. Det kan inte vara lätt. Men själv säger han iaf att det går bra, att man vänjer sig ganska fort. Men samtidigt säger han att det kommer bli skönt när det blir oktober och han får börja äta och leva som vanligt igen. Vilket jag verkligen kan förstå!
Oreligiös som jag är så är fastan ingenting för mig, jag är också lite för odiciplinerad. Men för att ändå "hjälpa till på traven" så har jag nu uppfunnit min egen fasta - godisfastan. Yeah right, tänker du väl nu, svårt att inte äta godis då..! Nej, det ska jag tala om för dig, så är det inte för mig. Speciellt inte nu när jag vart på esf och vart i ständigt behov av snabb energi och därav blivit beroende av godis 24h/dygn (vilket självklart har bidragit med en hel del oönskade konsekvenser).¨Så nu har jag bestämt mig - no more godis fram till fastan är slut (dvs 1 oktober) Det är endast 9 dagar (räknat från imorgon) har jag räknat ut, vilket inte är mkt, men en lagom början! Får bara se till att jag inte byter ut 5 kg godis mot 5 kg kakor...
Nu är det bed time, för imorgon är det back to reality som gäller. nattinatti!
