Elin

Alla som känner mig det minsta lilla vet att jag gillar Kent. Kent är inte som något annat band på denna jord. För mig är deras låtar inte bara ord och melodi. För mig är det känslor. Jag sitter nu och lyssnar igenom alla (eller iaf många) av de 82 Kent-låtar jag har i mitt iTunes-bibliotek för tillfället. Det är inte ens hälften av alla låtar som dom gjort, men det är de som jag lyssnar mest på. Iallafall. Jag måste erkänna att det är mentalt och psykiskt jobbigt att gå igenom alla dessa låtar på en så kort stund. Känslor och minnen från totalt flera år kommer tillbaka till mig genom dessa låtar, och jag känner tydliga känslor och minns minnen så tydligt genom dessa låtar, som om allt hände igår eller för en halvtimme sen.

Det finns många låtar i denna värld som jag har minnen och känslor till, men inga är så tydliga och påtagliga som dom minnen och känslor jag får av Kentlåtar. Det är både underbart och hemskt. Det är fint samtidigt som det är lite jobbigt. Jag blir ganska nostalgisk och tänker tillbaka på "den gamla goda tiden", den tiden då vi fortfarande var omyndiga små barn som inte visste bättre, som längtade bort härifrån utan någon aning vad som skulle ske i framtiden. Jag vet att allt är annorlunda nu. Annars skulle jag inte känna på samma sätt som jag gör av vissa låtar.

Värst av alla låtar är utan tvekan "Mannen i den vita hatten". Vi går i 9an, det är vår, solen skiner, men vi tvingas sitta inne och skriva klart de sista SO-rapporterna som ska in. Snön har just smält bort och små, små blommor har börjat växa intill husväggen där det är som varmast. Sommarlovet och slutet på grundskolan närmar sig med stormsteg, men innan det är det en annan viktig sak vi ska uppleva. Jag, Hannie, Sanna och Sarash ska till Skeå-travet för att se Kent live! Sååå galet "herregudgemigenhelrymdmedkrukor!". Resten är historia.

Det är rent omöjligt för mig att beskriva ens en tusendel vad "MIDVH" betyder för mig, hur mkt känslor som vaknar till liv inom mig när jag hör den. Det är just därför jag inte lyssnar på den speciellt ofta, för att bevara dessa känslor, och för att det ska vara mer speciell, vilket den alltid kommer att vara för mig.

Kent är inte texter och melodier, Kent är känslor och minnen.