Nu bär det av ner mot götet. Resväskan står packad och flygbussen står i startgroparna. Jag önskar bara att sötnos skule följa med. Jag hatar hans jäkla träningar och matcher som är hela tiden, och då menar jag verkligen HELA tiden! Och alla som känner mig det minsta lilla vet att jag ibland, då och då, ganska ofta faktiskt åker bort några dar lite överallt. Till sthlm, norrköping, gbg, malmö, örebro, turkland är bara några av de ställen jag har/ska besöka i år. Trots att det ofta inte är mer än några dagar så blir saknaden stor.. Speciellt när det blir som igår. Älsklingen kom över en liten stund för att i princip säga hej då inför jag åker. Han sa att han hade ont i huvudet och att det säkert var pga att jag skulle åka snart. Samtidigt blir han så tyst och svår att få att le när han vet att jag ska bort i några dagar. Jag försöker alltid trösta han med "jag kommer ju hem snart" och "det är ju bara 4 dagar", "du har ju ändå matcher och träningar och körskolan att tänka på, du klarar dig". Men det hjälper ändå inte. Tur bara att det då ofta inte heller är mer än fyra dagar.
Jag hann faktiskt träffa han i ungefär 12 minuter idag också innan hans buss gick, så det kanske bara behöver bli 3 dagar då istället för fyra! ;) Sen så är det ju match på lördag på skogsvallen, så alla som har möjlighet borde bege sig dit kring 15-tiden för att heja på min man.
Hörs ev. från götet, annars får ni alla se till att vakta Norrland medans statsministern är på utlandsbesök ;)
/ PPGD on the run
